Annons:
Etiketterehlers-danlos-edshypermobilitetsyndrom-hms
Läst 4583 ggr
Mika-S
1/7/17, 9:46 PM

Tror jag har HMS

Hej!  

Jag vet inte riktigt vad  jag vill få ut av detta inlägg, mest vill jag bara skriva av mig tror jag.

När jag var liten led jag fruktansvärt mycket av växtvärk, mina föräldrar fick gå runt och bära på mig natt efter natt  när jag bara grät och skrek av smärtan. Men eftersom det "bara var växtvärk" tog ingen det på allvar.  Vi var inne någon gång hos läkaren men de enda hjälpen jag fick  var special sulor för att jag är plattfot, envis som jag var så användes dessa inte ens. 

Åren gick och i yngre tonåren hade jag fruktansvärt ont i bland annat knän, fotleder och ländrygg.   Men detta var inget vi gjorde något åt. I min familj går man med smärta tills den försvinner. 

Problemet var att smärtan inte försvann, knän, fotleder, fingrar, rygg, handleder och höfter är bland annat där jag haft ont. Smärtan kommer periodvis och just därför, har vi nog inte kollat upp detta. 

Jag är 18 år och lever ett aktivt liv. Går mycket långa promenader med mina hundar och tränar även ca 5 pass i veckan. Smärtan gör sig dock påmind regelbundet. Lederna knastrar och om jag råkar använda mig av fel teknik på gymmet kan jag ha svårt att röra mig på flera veckor.  Jag kan inte sitta med knäna böjda i mer än ett par minuter utan att få outhärdlig smärta, utan jag behöver ha knäna utsträckta i den överrörliga positionen för att det ska vara skönt.  Jag går mer eller mindre alltid ont och har lite småont i någon/några led/er, och periodvis mycket ont. 

Enligt Brightonskalan får jag alla poäng utom ryggdelen.  Min mamma är också överrörlig, men lider inte av det på samma sätt.  Vad jag förstått så har många med HMS problem med att lederna hamnar urled? Detta har inte inträffat för mig, vilket kanske säger att jag inte har HMS? Eller hur ser det ut?

Idag mår jag allt som oftast helt okej utan smärtlindring, mina smärtor är uthärdliga och jag kan leva mitt aktiva liv nästan som jag önskar.  Jag undrar därför om det är värt att söka läkarvård och få en diagnos? Vad kan läkarna göra? Vad kan det få för positiva effekter? Jag är även orolig att man blir begränsad av att ha diagnosen på papper så att säga, vid jobbsökande och liknande, stämmer detta? 

Om man ska söka läkarvård för detta, hur går man tillväga för att bli tagen på allvar? 

Ursäkta för att  inlägget vart utan en särskilt tydlig rödtråd, skyller att jag just är hemkommen  efter att ha kört 35 mil och trött pga det. :)

Sajtvärd för Valp & unghund

Mvh Mika

Annons:
Upp till toppen
Annons: