Annons:
Etiketterkostläkemedelhjälpmedel
Läst 3147 ggr
[Lilja3]
12/17/13, 5:42 PM

Diskution-Medicinering

Det är alltid en het potatis. Att prata mediciner.
Går man med dagliga smärtor så hamnar man där förr eller senare, bland starkare mediciner- Beroendeframkallande, morfinpreparat osv.

Vad är okej att prata om?
Är det okej att diskutera hur tolerant man är?
Hur stor dos man tar?
Vilka blandningar man tar?
Hur fort man trappar ner/upp?

Annons:
[Lilja3]
12/17/13, 5:47 PM
#1

Jag anser att det går för långt när man säger "av den dosen får jag ingen effekt" för då kan man få andra att tro att deras dos är för låg.
Vidare tycker jag det är jättefel att diskutera om man är beroende eller inte. För jag anser att sådant kan man inte veta.
Beroendet handlar inte om att man är hög och gillar känslan"VILL ha mer".
Beroende= kroppens tolerans.
Hur van kroppen har blivit vid ett ämne. Där man slutar få effekt, där går beroendet in! Hur starkt beroendet är, uppfattas olika av olika personer. Vissa märker av det när man slutar med en medicin. Kroppen har ingen reaktion alls av ett ämne.
Vissa mår precis uruselt när mediciner sätts ut tvärt.

Det är bra att man sprider information om olika mediciner då det är ett viktigt beslut man måste ta. Vilka mediciner man redan från första början- av andras erfarenheter. Kanske inte ens behöver testa, då det inte hjälper mot den sortens värk/smärtor gruppen "överrörliga" har.

Finns mycket att diskutera inom detta ämne och det kan nog vara tills stor hjälp för bland annat detta forum, att skapa en policy så att medicineringspratet inte blir så hett utan att det är sakligt och faktabaserat.

I grund och botten är det ju sådant man vill sprida på ett forum, kunskap!

[Tassy]
12/17/13, 5:52 PM
#2

Att diskutera mediciner tycker jag är okej så länge det handlar om t.ex. biverkningar och personliga erfarenheter. Att diskutera enskilda doser och åsikter finns det ingen poäng med. Våra kroppar och våra problem är så olika.

Att prata beroenden ställer jag mig emot, det hör inte hemma på den här sajten. Klart man får dryfta sina problem, men att skapa diskussioner om det är för mycket. Då är det bättre att vända sig till professionella.

[Lilja3]
12/17/13, 6:05 PM
#3

Hur ställer ni er till att vifta bort beroendefaktan?

Det är ju inte så att mediciner står som beroendeframkallande utan anledning. De är beroendeframkallande. På olika sätt och olika märkbart. Men bara för att man inte tänker på att det upplevs olika så viftas det gärna bort.
Har tyckt mig se denna tendensen så fort det pratas morfinpreparat "jag känner inget" fast det är precis där det uppfattas fel. Tolkningen av beroende. Det är väldigt få som är beroende av kicken av morfinpreparat, det är snarare avsaknaden av effekt som gör folk beroende och ger ett behov av att behöva mer. Men där borde man tänka om, testa nytt och funkar inte det se över andra alternativ.
Frågade min läkare om tiden när beroende/toleransen sätter in. 6-8 veckor är det. Därför man bör undvika långtidsmedicinering. Där det kan vara bra att se sig om efter alternativa smärtlindrande metoder. Som även det är ett intressant ämne att ta upp någon gång.

Huruvidare man tar mediciner är inte av vikt i denna diskutionen, det är ett annat ämne som jag gärna tar upp framöver. Därav jag vill få klarhet i vad som kan tänkas gälla i trådar.

[Tassy]
12/17/13, 6:20 PM
#4

Ja det är just det du säger som är faran - man känner lite eller inget och ökar dosen. Det är ofta så ett beroende börjar. I synnerhet om man börjar bli bekväm med sin medicin och tar mer än vad som förskrivits. Man ska alltid lyssna på sin läkare. Är man inte nöjd - gå till en annan. Det finns ingen poäng med att vända sig till ett forum för stöd i detta, dels för att vi saknar utbildning, men även för att vi inte har hela sjukdomsbilden och kan omöjligen göra en undersökning.

Beroenderisken ska definitivt inte viftas bort, men tyvärr upplever jag att inte ens läkare tar detta på tillräckligt allvar i vissa fall. En del till och med ivrar efter att få skriva ut vissa preparat - ett skrämmande resultat av sponsrande läkemedelsföretag.

Maria
12/17/13, 6:24 PM
#5

Beroende är ju ett väldigt luddigt begrepp.

Om man är beroende av en medicin för att kunna fungera någotsånär normalt är det då OK?

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

[Tassy]
12/17/13, 6:31 PM
#6

#5 Ja, min personliga åsikt är att det är okej förutsatt att man övervakas av läkare som engagerar sig. I många fall går det inte att komma ifrån när man t.ex. har svår smärtproblematik. Det är när man börjar kringgå läkarordinationerna som jag känner att det inte är okej längre. Sen kan jag självklart sympatisera med den drabbande och förstå dess lidade, men det är en annan femma.

Annons:
Maria
12/17/13, 6:49 PM
#7

Jag tänker på mig själv som äter ganska mycket Citodon. Aldrig över rekommenderat dagsintag men ändå dagligen och det är för att överhuvudtaget kunna arbeta och fungera.

På ett sätt så är jag ju beroende men på ett annat sätt inte tycker jag.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

[Lilja3]
12/17/13, 7:03 PM
#8

Det kan ju vara helt okej att söka hjälp angående att man inte känner effekt av en medicin, dock kan ju inte medlemmarna rådgöra huruvidare man ska öka dosen eller hur man skall trappa ner med mera.
Det får man respektera att man kanske som svar får att det kan ha att göra med toleransen/beroendet. Att då komma ihåg som Trådskapare att det inte talas om något medvetet beroende, heller inte att man döms ut som "missbrukare" utan att beroendet/toleransen är ett tecken på att det inte är rätt medicin, rätt dos eller rätt väg att gå.
Att då acceptera att man antagligen kommer få höra att det är dags att sätta sig med läkaren och gå vidare. För det är vad faktan säger och att medlemmarna inte ska behöva leka "läkare"

Något som är viktigt innan man tar en medicin är alltid att ha en behandlingsplan.
Kräva nogran uppföljning. Är inte läkaren engagerad i att ens se till att läkemedlet ska verka positivt, då är det ett tecken på att det är fel läkare att få medicin utskriven ifrån. Man måste kunna få gehör om det inte känns bra. Kunna diskutera om mediciner på det sättet som inte är lämpligt på ett forum med sin läkare. Det är de som har ansvaret för att man skall få rätt smärtlindring. Det är läkare som är ansvarige för att rätta till doser och det är läkaren rättighet att neka om de anser att medicinen inte är lämplig för en. Är man trygg med sin läkare så kommer man ju fram till detta ihop. en läkare man trivs med gör ju det som är bäst för en.

Kom eventuellt utanför ämnet lite där men angående läkare skrev jag för att visa hur "uppdelningen" kanske kan tänkas vara, vart man skall vända sig med sådant som inte är okej i forum.

[Tassy]
12/17/13, 7:17 PM
#9

#7 Att vara i behov av en medicin för att fungera är en vardag för många. Jag tror jag har snurrat till mina tankar lite, jag har virrat ihop beroende och missbruk.

Beroende är ju något vi ofta "får med på köpet" eftersom smärtstillande i 9 av 10 fall inte botar grundproblemet, det är bara symptomdämpande. Undantaget NSAID som kan ta ner inflammationer etc. Däremot när man missbrukar (låter beroendet ta överhanden och struntar i läkarens ordinationer) då har det gått för långt.

Maria
12/17/13, 7:19 PM
#10

#9 Absolut, det håller jag med om.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

[Lilja3]
12/17/13, 8:33 PM
#11

#10 Har du några synpunkter kring vad du inte tycker är okej att prata om när det gäller mediciner?
Vad reagerar du negativt på i en tråd om NSAIDer?

Huruvidare vi tar mediciner och utgår ifrån hur vi upplever beroende osv gäller inte denna tråden.
Det betyder att vi inte tar upp frågor där vi måste svara på vad som är okej för varandra att ta under vissa förhållanden.
Det är sådant jag tänkte diskutera längre fram när denna diskutionen har kommit fram till några gemensamma förhållningsregler. Därför jag vill veta inom vilka gränser jag skall hålla nästa diskution. Också så att medelmmarna redan innan vet vart gränserna går i en tråd. tror man slipper mycket personliga påhopp och minskar risken för att andra tar illa vid sig personligt om man har olika synpunkter. 

Jag fick nyss en supertydlig och bra förklaring till hur man kan tänka när det gäller att jobba med mediciner så #10 Jag har ett svar till dig som jag kan ta i den andre tråden när den kommer igång.

stephenwolf
12/18/13, 8:23 AM
#12

Jag är ny här, men inte ny med ledöverrörlighet. Under 90-talet, i Internets barndom, startade jag personligen, eller tillsammans eller med andra drabbade, några av de första forumen för hypermobilitet - EDS - smärta — då på engelska öppna för hela världen eftersom antalet användare var färre. Det var en deprimerande tid när så många feldiagnostiserades – särskilt i USA där fibromyalgi blev en modediagnos runt millennieskiftet.

Svåra smärtor och medicinering var ett återkommande ämne. Det som är svårast att behandla är neuralgi, nervsmärtor, som ju uppstår hos många med hypermobilitetssyndrom förr eller senare. Lyrica och Saroten är vad läkarna sätter in om de förstår att det inte bara är fråga om muskelsmärtor och ledsmärtor, utan även smärtor och symtom från klämda eller översteräckta nerver.

Båda läkemedlen tycks hjälpa mot olika typer av nervsmärtor, för det finns en rad olika symtom.

När det gäller opiater är min erfarenhet, och den är lång och omfattande, att morfin och ännu starkare preparat som fentanyl (Durogesic-plåster) inte har någon som helst smärtlindrande effekt när det gäller just nervsmärtor. Tyvärr har endast Metadon god effekt mot både nervsmärtor och andra kroniska smärtor. (sv.wikipedia.org/wiki/Metadon , http://www.lakemedelsvarlden.se/nyheter/metadon-hj%C3%A4lper-mot-kronisk-sm%C3%A4rta-6847). Tyvärr för att läkemedlet även används mot heroinberoende och är omgärdat av både vettiga restriktioner och fördomar. Även i vården. Bra är att det inte behövs särskilt höga doser av Metadon.

Observera att det måste handla om outhärdliga kroniska smärtor innan Metadon kan komma ifråga. "Outhärdligt" är olika för olika individer, men en tumregel är att man knappast klarar att sitta och surfa på nätet om man har outhärdliga smärtor. Outhärdligt är när man inte längre hittar någon hjälp i Sverige och funderar på ett banklån för att åka utomlands och skära av nerverna.

Musklerna tenderar ju att ta över för att hålla ihop de överrörliga lederna när ligament, korsband och senor inte gör sitt jobb. Många av er måste känna igen detta med att ryggen alltid är för trött för att man ska orka stå upp. Det är nästan lättare att gå än att stå. (Utan att höja armarna). Man måste sätta sig och luta ryggen bakåt mot ett sluttande ryggstöd. Och om man sover borta, i en hårdare eller mjukare säng än hemma (om man nu alls kan sova i en säng), kan det bli så att man knappast tar sig ur denna bortasäng på morgonen.

Jag vet att ett läkemedel som heter Iktorivil ibland har använts när det inte går att få en muskel ur ett kramptillstånd med andra medel. Iktorivil har en ovanligt lång halveringstid, på 18-50 timmar beroende på individ, vikt och kön, vilket gör det till en så långverkande bensodiazepinderivat att det inte används som lugnande medel, och inte heller fungerar som ett sådant, utan som ett muskelkramplösande medel när andra alternativ inte är verkningsfulla.

Observera att jag inte rekommenderar dessa läkemedel. Du är tungt medicinerad och ständigt ifrågasatt om du tar Lyrica, Metadon och Iktorivil. För några få handlar det om att överleva, att kunna umgås med familjen och ta hand om sina barn, och några få läkare i Sverige förskriver läkemedlen även till personer med Ehler-Danlos syndrom och andra hypermobilitetssyndrom.

"Lev för din egen skull och lev förgäves. Eller lev för andra, och du behöver aldrig vara rädd eller oroa dig för vad som händer efter 'den dagen'." En livstid är inte tillräcklig för att hinna älska fullt ut, men jag gör mitt bästa.

[Lilja3]
12/18/13, 11:47 PM
#13

#12 Kommer starta en tråd om det ämnet, tror det är lite svårtolkat det jag vill ha ut av tråden. Otroligt bra information du delar med dig av och detta är riktigt intressant. Men här var meningen att diskutera vart vi skall sätta gränserna i en diskution om mediciner.
Jag tror dock att det verkar vara ganska enigt av de som svarat att man inte får diskutera eller rådgöra doser och att bedömma om ngn är för tungt medicinerad eller för lite.

Kanske Sajtvärden kan skriva ihop lite förhållningsregler sen är jag sugen på att ta upp en ny tråd om just: Behovet av smärtlindrande. Hur pass mycket GÖR egentligen smärtstillande för nytta. Vad behöver vi smärtlindrande för och när kan man försöka klarar sig utan med mera. Ja ni ser jag är nyfiken inom ämnet. Detta då jag själv precis börjat med starkare och jag egentligen inte är säker på om detta var rätt för mig. Funkar jag verkligen bättre. Kommer sökandet efter bättre och mer fungerande börja nu när jag är inne i träsket. Näh nu får jag stoppa mig!

Annons:
RuiXue
12/19/13, 2:59 AM
#14

Beroenderisken ska inte viftas bort, men man ska heller inte gå runt och vara rädd för att ta den medicin som man behöver för att fungera någotsånär trots smärtor. 

Oftast som kroniker så pratas det inte om beroende heller, utan tillvänjning vilket är det som orsakar att vi ibland måste höja dos eller byta medicin för att få rätt nivå av smärtlindring. Det är en stor skillnad på beroende och tillvänjning!

Jag har själv starka preparat och är inte beroende utav dem annat än den smärtlindrande effekten. Dosmässigt har jag stått på samma dos ända sedan jag började med just denna medicin, och de gånger jag har slutat med en medicin så har jag slutat tvärt och inte fått några som helst problem annat än att smärtan ökar för att den smärtstillande substansen försvunnit. Jag får alltså ingen som helst abstinens om jag slutar med en medicin. Jag har heller aldrig fått någon som helst abstinens när jag bara för skojs skull tvärt lagt av med annat beroendeframkallande i vardagen som till exempel koffein. 

En annan sak att tänka på vad gäller medicin är att alltid följa sin ordination och inte öka dosen utan att först diskutera saken med sin läkare. Dosjusteringar kan vara nödvändiga ibland, men som sagt, inget man ska göra själv utan det ska vara i samråd med läkaren.

Jennie


[Lilja3]
12/19/13, 1:30 PM
#15

#14 Detta var inte riktigt enligt ämne, diskutionen handlar om vad som är okej och inte. Att diskutera vad just vi personligen tar var inte emnat att diskutera i den tråden heller ej hur tolerant du är eller inte. Detta är varför jag tog upp diskutionen vart gränsen går för jag anser att man går för långt när man helt avfärdar att man är beroende. Du säger att du inte är beroende annat än den smärtlindrande effekten. Vilket enligt läkarna ÄR beroendet. Jag har ingen som helst lust att veta om folk är beroende eller inte det sätter tonen ganska direkt att säga på det sättet du gör.
Jag tycker det vore bättre om man diskuterade utifrån att omskriva det till att "jag är väldigt tolerant mot mediciner" Sedan kanske ta upp om du tagit de länge och hänvisa till den informationen till varför du är tolerant. Det blir mer faktabaserat istället för egna påståenden som kan bli väldigt fel för den som inte är insatt.
Likadant att dra det till att tvärt sluta för skojs skull, det vore bättre om det skrevs som "när jag har testat att sätta ut beroendeframkallande ämnen som koffein har min kropp inte reagerat på något för mig märkbart sätt"
Det blir lättare för andra att se vad det är du menar och jag tror att medlemmar här är i större behov av fakta än egna uppfattningar.

Det blir ju lite snedvridet att man tar beroendeframkallande mediciner och sedan säger att-Nej jag är inte beroende. Tror ordet beroende missvisar hela tiden vad det är för något vi pratar om- Toleransen.

Mycket viktigt att påpeka att vi ALDRIG kommer att diskutera beroende utan tolerans! Då beroende är ett laddat ord och används felaktigt anser jag.

Jag menar på intet sätt att hoppa på någon utan jag vill kunna föra sakliga samtal och kunna diskutera erfarenheter baserade och hänvisade till fakta och beskrivet på ett förklarande sätt istället för att utgå ifrån endast sig själv.

Maria
12/19/13, 2:38 PM
#16

Den här tråden gör mig väldigt konfunderad.

Jag tror inte jag riktigt har fått greppet om vart du vill komma?

Du försöker styra upp tråden trots att du i TS redan har skrivit frågan 

"Vad är OK att prata om"

(Ett litet påpekande som inte har med saken att göra men det heter "diskussion" så man kanske skulle ändra i trådrubriken)

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

[Lilja3]
12/19/13, 10:21 PM
#17

#16 Därför att det diskuteras om ämnet medicinering inte om inom vilka ramar det är okej att prata.
Tråden flyter ut mycket i egna erfarenheter när det gäller att ta mediciner. Det som INTE är meningen med tråden. Varför jag försöker styra upp den är för att det alltid smygs in sidoämnen.
Om Jag vill veta något och söker på en sida så kommer ju trådar upp. Läser man sedan igenom trådarna spårar de alltid ur från ämnet. Då får man ju inte reda på det man sökte efter och missar mycket information.
Jag vill veta vad för regler som gäller när man diskuterar medicin för ATT kunnde ta upp medicinering på denna sidan. Vad jag kan se finns det inte så många trådar där det diskuteras fakta om medicinerna utan mycket "dessa coktailer tar jag och dessa får jag ingen effekt av och jag är inte beroende men tar mängder med beroendeframkallande" det går inte ihop för mig vad som egentligen sägs.
Det är så mycket jag, jag, jag i trådarna istället för att det byts erfarenheter baserade på fakta.

Det är som att diskutera dieter, LCHF är skit- Detta är bra. Men det vet vi ju alla att det är olika. Om man istället skulle diskutera att LCHF funkar för mig då fett och färre kolhydrater….funkar för MIn kropp. Förstår ni skillnaden?
Det står dessutom väldigt mycket samma i trådarna vad jag sett.
Så FORT ordet medicin nämns så är alla där med sina berättelser…men få skriver egentligen om det på ett informativt sätt utan återigen jag, jag jag. Det blir så fel när man delar med sig information som egentligen har noll faktabaseringar eller källhänvisningar på.
Jag vill kunna ta upp trådar utan att hamna där man tillslut inte vet vad som är fakta.

[Lilja3]
12/19/13, 10:29 PM
#18

Jag efterfrågar i denna tråden REGLER!
INTE erfarenheter, skillnaden på beroende-tillväjning osv.

Min fråga är klar och tydlig inom vilka GRÄNSER skall vi hålla oss i medicinfrågor.

Jag vet inte hur jag skall skriva detta klarare?
Jag efterfrågar en policy inte en diskution om allt inom ämnet medicin.

Jag hade lust att starta fler trådar som tex:
Vad anser ni vara beroende?

Hur använder ni era mediciner för att funka i vardagen, okej att ta smärtlindrande för att kunna jobba?

Hur har du upplevt effekten av smärtlindrande: positiva/ negativa.

Med andra ord allt det som har börjat snackas om här men som jag inte tycker hör hemma inom området "Regler, gränser och policy"

Varför jag försöker styra upp tråden är för att det diskuteras hejvilt med en gång utan att jag knappt får svar av någon vad för gränser medlemmarna tycker är okej.

Att svara att beroende är dittan och dattan att hänvisa till undersökningar osv hör inte hemma till en policy eller? Då vill jag ju såklart påpeka att det inte är vad jag efterfrågar. För skulle jag bara le och låta tråden fortsätta så skulle jag inte få fram det jag vill. En policy. Utan en policy tänker jag inte diskutera ämnet vidare för då blir det som de andra trådarna innan. Medlemmar som blir sura, fräser ifrån och inte vill ta åt sig svar. Förutom allt jag prat då.

Upp till toppen
Annons: