Annons:
Etikettaktivt-liv
Läst 2657 ggr
[Aquelegia]
8/25/13, 10:03 PM

Att utmana sig själv för långt!

Känns som att det är ett återkommande problem bland många utav oss. Att saker bara SKA gå, att man bara SKA klara allt det där man egentligen vet att man borde ta det lugnt med.
Ja, ni hänger nog med på vad jag menar.
Den där jävla anamman som övergår i ren dumdristighet och stålviljan som går genom berg och över hav för att få lite tillfredställelse med att "jag klarade det" för att sedan övergå i förbannelse dagen/dagarna efter när sviterna träder fram.

Varför? Varför utmanar vi oss så långt att det går överstyr?
Vad är det som gör att iaf jag känner ett konstant behov av att överbevisa MIG SJÄLV!

Hur handskas ni med känslan av att vilja mer än man egentligen borde nöja sig med att hålla sig till?

Annons:
[Aquelegia]
8/25/13, 10:08 PM
#1

Jag är inne i en "strutsperiod" stoppar huvudet i sanden och lyssnar inte när vänner/familj säger åt mig att dra ner på tempot. Jag får för mig att jag tycker saker är så kul att jag bara kör på, under tiden är det roligt, men varje söndag ligger jag och lipar över att jag gör mig själv sådan otjänst.
Jag jobbar alldeles för många timmar, mer än jag kan erkänna här för då kommer folk säkert tycka "vad klagar hon på om hon kan jobba så mycket när andra inte kan jobba alls"
Jag har med mig smärtstillande/muskelavslappnande till jobbet, jag planerar vid vilka tider jag skall ta det för att klara resterande timmar. HUR DUM FÅR MAN VARA?! Planera sitt smärtstillande istället för att säga NEJ!
Sömnen som är så viktig för återhämtningen och för att orka med mentalt proppsar jag på bara för att jobba.
Skärpning på mig! Man MÅSTE inte bevisa något för någon och det är okej att hålla sig till mindre än "andra" för det är så jag funkar bäst.

chris01
8/26/13, 10:12 AM
#2

Att man aldrig lära sig….. För mig är det så frustrerande med alla begränsningar, så försöker gång på gång tänja på det som gick bra igår. Då kan jag nog göra lite till idag….när jag egentligen inte borde göra något alls den dagen! Ja men är det inte i vår natur, för både friska och sjuka, att det svåraste som finns är att finna balans? Lagom… Just för att orka lite till, inte missa något så tar ju många olika "droger" för att lyckas tänja på gränserna. Kaffe, nikotin, socker, alkohol, mediciner…. Idag har jag blivit snällare mot mig själv, och börjar lära mig att det är inte värt alla djupa bakslag. Men det har tagit många år. Mycket hjälp av meditation o buddhismen. Hoppas du försöker se vad du orkar under en vecka utan mediciner. Det är ju vad din kropp skulle orka egentligen….

Chris

EDS typ 1 och 2

Nothing lasts forever, keep going....

[Aquelegia]
8/26/13, 11:11 AM
#3

#2 Egentligen vet jag vad jag orkar men tyvärr så är det vissa saker som ställer sig i vägen. Just nu är drömmen om att vara oberoende och kunna påverka sitt egna liv, som är målet.
Den ekonomin jag behöver, för att kunna komma framåt, kräver att jag jobbar mer än vad jag egentligen borde för att slippa bli så dålig. Sedan är jag en helgjobbare, jag gillar inte att jobba vardagar. De behöver jag till att sköta om kroppen. Sjukgymnast, läkare med mera som inte går att få tag på helgerna. Nu har jag fått fler vardagspass för att få ihop ekonomin och då tar det tid ifrån kroppen.

Familjen skulle kommit förbi och hjälpt till lite här hemma idag men jag orkade inte. Jag orkade verkligen inte ens tänka efter vad jag behövde hjälp med. Så här sitter jag nu, äntligen har jag lite egentid och jag får bara vara en liten stund. SÅ SKÖNT! Jag gjorde det för min skull. Även om hjälp är efterlängtat så behövde jag denna förmiddagen i ensamhet mer för att sedan orka med allt igen. Ett litet steg mot "Lagom" ^^
Idag är jag snäll mot mig själv😃
Hade jag inte fått vara ifred nu hade jag inte orkat med jobbet i eftermiddag. Ser fram emot min lediga dag imorgon mer nu när jag hunnit vila upp mig lite, förhoppningsvis orkar jag då vara mer allert på min hellediga dag🙂

Chestnut
8/28/13, 8:47 PM
#4

Jag är expert på att pusha mig själv konstant lite längre. Ibland med förödande resultat men jag är sådan som människa helt enkelt. Liksom överpresterande. I viss mån tror jag faktiskt att det är nyttigt med våra kroppar att våga pusha på trots smärta och orklöshet - men med ordentlig vila efteråt.

Med vänliga hälsningar
Chess

[Aquelegia]
8/28/13, 11:14 PM
#5

#4 Så rätt så! Där satte du huvudet på spiken! Visst är det bra att pusha sig MEN hinner man inte vila upp sig borde man nog sakta ner i takten lite. Jag pushar mig själv och tänker "sova/vila hinne rjag sen" sen när då?! Är dock alltid frågan. Så många som frågat och undrat när jag hinner vila, svaret är alltid "det kan jag göra sen" återigen, sen när då? *suck*
Släppte lite press på mig där, tyckte jag pressade mig för långt, istället för att fokusera på att jag pushar mig får jag fokusera på att hinna vila upp mig.

Upp till toppen
Annons: