Aktivt liv

Aktiv träning som EDSare - mina erfarenheter

2013-02-06 15:24 #0 av: [Tassy]

Här kommer en liten reflektionstråd, vad har jag testat på, vad har funkat bra, vad har varit katastrof etc.

Som dom flesta vet är jag av åsikten att alla kan träna, med rätt förutsättningar. Här delar jag med mig lite om min livsresa och mina försök att hitta rätt träningsform för mig.

Fotboll
Fotboll pysslade jag med mycket som liten, men tyvärr var skadefrekvensen hos mig extremt hög, och allt springande och alla tacklingar tog kål på mig. Till slut hamnade jag i målet, men inte heller det fungerade. Hårda bollar ska fångas och man ska slänga sig hejtlöst hit och dit. Har man otur kommer en adrenalinstinn motståndare och försöker sparka på bollen du håller i. Ajajaj. Tillhör kategori katastrof!

Simning
En väldigt anpassningsbar aktivitet som stärker kroppen mycket effektivt så länge man gör rätt. Simklubb var inte min grej, däremot rehabsimning med hjälpredskap och varm bassäng, det är kanon!

Ridning
Förutom konstanta skavsår och benhinneinflammationer var ridningen en kanon träningsform. Men den dagen man flyger av kan det gå riktigt illa! En hög risk om olyckan är framme helt enkelt. Ridning är helt klart något jag saknar, men skulle nog inte våga mig på det i mitt dåliga dagsskick.

Utförsåkning
Jag brukar tänka: den dan mina knän blir instabila, den dan slår jag ihjäl mig. End of story.

Judo
Mörbultad från början till slut. Helt klart den roligaste sporten jag provat, men alla skador, den konstanta smärtan, ush nej. Med sorg i hjärtat säger jag kategori katastrof. Det höll på att kosta mig livet då jag var inblandad i en svår olycka. Men jag klarade mig med 7% invaliditetsgrad och whiplash som följd. Förutom alla förslitningar då.
Hade jag bara haft en frisk och stark kropp...

Löpning
Jag brukar säga att knäna är det bästa och stabilaste jag har. Här höll det ganska snabbt på att bli ändring på den saken. Några veckor och ett snöpligt slut blev resultatet. Nej, ingenting för mig.

Gymma
Under testning just nu. Är än så länge av åsikten att det är optimalt med rätt vägledning, mycket tålamod och försiktighet. Våga säga ifrån när folk peppar dig att ta i mer! Din kropp är din främsta coach!

 

Vad är dina träningserfarenheter? Vad har du för diagnos/misstanke om diagnos?


Anmäl
2013-02-06 17:20 #1 av: qawqaw

Fotboll på ganska hög nivå, var bland dom 20 bästa i min åldersgrupp under många år, slutade spela efter det att korsbandet rök under en träning. Jag tappade räkningen på mina stukade fötter redan undder 7:manna perioden och mina första rejäla knäortoser med stålskenor fick jag vid 12års ålder. Jag kämpade på trots skador i 15år.

Jag har även provat på basket, innebandy, pingis men fastnade inte för det.

Jag har även åkt mycket slalom och snowboard och har varit lite väl oförsiktig och hamnat på intensiven osv.

Gym och jag går oftast inte ihop, jag är för kort för dom flesta maskiner så dom tar helt fel och jag får jobba allt för mycket i ytterlägen.

Vattengympa Ja har provat allt ifrån gravidvatten gympa till djupvatten med flytväst, för mig är detta nog den bästa träningen och jag längtar tills jag är i form så jag kan köra dom tyngre passen igen.

Jag misstänker att jag har blandning mellan EDS-HT och ev 1-2 andra typer.

Anmäl
2013-02-06 22:03 #2 av: Chestnut

Eftersom man ganska tidigt märkte att jag hade besvär och just det att jag hade besvär trots relativt sen EDS diagnos (när jag var riktigt liten misstänktes snarare CP-skada) så har sporterfarenheterna blivit begränsade men vad jag testat på är:

Skridskoåkning, gick inte alls. Var rätt liten men kunde trots träning knappt stå på skridskorna för fotlederna vek sig och tappade ständigt balansen. Hopplöst fall.

Lära sig simma överhuvudtaget; jag tar mig fram i vattnet men inte så mycket mera. Saknar koordination överhuvudtaget så allt med vatten gavs upp väldigt tidigt. Märker dessutom inte när jag är i ytterlägen när jag vistas i vatten och därför sliter det mycket på lederna (därför funkar inte vattengympa heller).

Löpning/joggningsrundor: Känslan efteråt är underbar, jag är så nöjd med mig själv och konditionen byggs snabbt upp (även om det är fruktansvärt att springa tycker jag när jag springer). Men med mina knäna ska jag inte springa, de håller inte för sådant. Uppenbarligen inte fotlederna heller...

Cykel: Bra, mjuk rörelse för knäna. Bra för konditionen. Dock aj i bäckenet och fallrisken är rätt stor med min taskiga balans (gillar inte motionscykel utan ska jag cykla ska det vara i naturen eller stan!)... Är nog det som funkat allra bäst för mig även om det fort blir rätt ensidigt.

Gym; Underbart! Efter att ha spenderat ÅR i sjukgymnastikens gym så kan jag bara konstatera att det passar min kropp ypperligt. Har bra pejl på hur jag ska lägga upp träningen, får resultat relativt snabbt, just nu fallerar det på att min kropp inte ens fixar den sortens träning (konstanta infektioner, feber, foten) + tidsbrist.

Ridning: Min livräddare! sen jag mer eller mindre hållt upp i fem år så har min balans försämrats ytterligare och jag tappat fort muskler. Ridit regelbundet annars sedan jag var fem år och ridning + stallsysslor är min stora passion. Kan inte tänka mig ett liv utan hästar även om knän och fotleder inte håller för tävlingshoppning. Ridning är så mjukt och skonsamt och framförallt anpassningsbart så bara jag hittar ett sätt att kunna rida med min fot ska jag upp igen. Har ju en unghäst att fortsätta rida in Flört Mitt hästintresse är dock en het potatis, har blivit i princip förbjuden för tre år sedan att sätta mig på hästryggen någonsin igen och det är inte populärt med hästrelaterade skador. För dem händer tyvärr. Har ett hundratal avramlingar i bagaget, lite sparkskador och annat.

Alla kan träna i någon form och alla BÖR träna är min fasta ståndpunkt och på önskelistan står både lära sig (eller åtminstone försöka lära sig) dansa salsa och åka längdskidor.

Med vänliga hälsningar
Chess

Anmäl
2013-02-07 00:10 #3 av: Anterrabae

Min hälsa har väl varit i utförsbacke de senaste 15 åren.. och vad jag kunde då går inte alls idag.

Då kunde jag utan vidare simma, vattenjumpa och även träna med friskis och svettis. Jag tränade 3-4 gånger i veckan.

Sen komm första riktiga skovet, och efter det har allt ändrats.


Utförsåkning har jag aldrig riktigt klarat, har för taskiga knän för det.

Nu mera är all träning i vatten uteslutet då jag blir mycket mer instabil i vattnet, och jag inte kan parera det.

Pilates och Yoga är ganska bra, om jag koncentrerar mig på att göra rätt. men jag kan inte starta där i dagsläget. måste träna mig dit.

cykla är också småjobbigt för knäna, löpning likaså. Promenader ok, men höften strejkar efter ett tag.

Gym går att anpassa, så det skulle nog gå bra.

Vibb-träning a power plate är det i särklass bästa jag provat. Man kan bara stå och bli tränad, och efterhand man blir stabilare och starkare så lägger man till övningar.

Har alltid velat rida.

Dans är kul också. Men jag vet inte om fötter och knän skulle klara det. Det var många år sen nu.

//Ida

Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade

Anmäl
2013-02-07 01:58 #4 av: RuiXue

Har EDS-HT och testade en del sporter i mina yngre dagar.

Fotboll: Tråkigt och klarade aldrig springa såpass som krävdes hur mycket jag än försökte få upp konditionen.

Tennis: Tränade några månader sen slutade jag för att det gjorde ont i mina knän, jag var 11.

Utförsåkning: Lärde mig 1996 och åkte sedan så mycket jag kunde (i mån av snö i närheten eller skidresor till Värmland) och fick vid minst ett tillfälle avanmäla mig från en Hovfjället resa ett sportlov för mina knän bara vek sig, tror det var 1998 och då var jag 12, skulle fylla 13 på hösten.

Simning: Simmade en hel del i slutet av 90-talet och hade nog gått med i simklubb om det funnits på hemorten. Simning gjorde ont i nacken men i övrigt älskade jag det. Numera är det svårt att vara i bassäng alls, nacken krånglar för mycket i största allmänhet, men framför allt så är vattnet alltid för kallt för mig så fryser och stelnar till även om jag simmar.

Diverse idrottsaktiviteter på idrotten i skolan: Var ALDRIG bra på skolidrotten, stukade mig rätt som det var eller sträckte muskler, eller så var jag bara allmänt kass. 

Innebandy: Spelades på skolidrotten och på gymnasiet på fritiden med skolkamrater (internatskola), jag stod oftast i mål för att jag inte sprang bra. 

Bordtennis: Spelade mycket rundpingis på jobbet i Danmark med mina kollegor. Var jätteroligt och fungerade tills kroppen började gå utför.

Vattengympa: Roligt, skonsamt och skulle gärna hålla på mycket med det, men vattnet är för kallt! Fryser till och med i rehab bassäng

Promenader: Ibland går det, ibland inte. Ett tag mådde jag bättre av promenader men sedan en tid tillbaka gör det för ont att ta ett steg till, så mina promenader innebär oftast att jag går istället för att ta bilen, men inga promenader längre bara för promenadernas skull och det är något jag saknar otroligt mycket! Hade en så himla fin, varierad promenad jag brukade gå.

Cykla: Aj min rygg, aj min rumpa, aj aj aj

Gym: Fungerar inte alls! Nära döden upplevelse både hur det känns fysiskt i kroppen och att det är så tråkigt. Ska jag röra på mig så ska det vara utomhus!

Fick skaffat mitt första knä stöd i neoprene i slutet av högstadiet eller början av gymnasiet för hade väldigt ont i mitt ena knä. Nu är det ordentliga ortoser som ska till, men använder ortoser så lite som möjligt. Har dock rejäla knäortoser att ta till när det behövs. 

Var ofta i farten när jag var yngre, inte mycket idrottsaktiviteter efter skolan kanske, men var ute en hel del och cyklade, lekte med kompisar och annat som fungerade som träning. 

Men nog har man försökt i alla fall Försöker hitta någon träningsform nu som inte ger nack attacker eller annat obehag som förstör resten av dagen eller veckan, vilket är lättare sagt än gjort...

Jennie


Anmäl
2013-02-07 07:30 #5 av: [Mamma-Mia-Marie]

*jisses* vilka sportiga människor 

Som ung, tränade jag styrketräning med tyngdlyftning - för styrka då jag dansade mycket (jazzdans) var ju väldigt överrörlig så dansen passade kroppen bra, trots att man tog ut rörelserna i ytterlägen.

Sen är det simma som vart det bästa, trots att jag inte kan göra simrörelserna som man skall så trivs jag som fisken i vattnet och gärna med en lite varmare bassäng!

I skolan gillade jag typ basket...[idrotten - gympan]

Har även provat på lite Tai Chi och Chi gong + zumba men i måttliga mått - då alla dessa rörelser ger sån smärta...Dansade i köket till en bra låt häromdagen och kunde sen ej röra mig knappt, hakade fast i revbenet baktill vänster sida och som om muskeln gick av/sträckte sig - smärta och obehag hela dagen för en liten danstur i köket 

Promenader är det jag gör nu förtiden efter dagsform, skall dock kolla upp med sjukgympan om det finns nått annat - simma går inte längre då jag ej tål kloret och pallar inte nu för tiden att ens ta att blir "sjuk" av det som jag gjorde som ung!

Anmäl
2013-02-07 23:20 #6 av: [Aquelegia]

HMSare här:

Gymnastik: Fruktansvärt kul men fattade inte vad fasiken folk snackade om och var avundsjuka på "så rörlig du är och smidig i kroppen" medans det för mig kändes som att kroppen hela tiden "sprack" av att den var för spänd. Inga värsta skador men ont av allt. Inga välans skador iofs beror ju på vad man räknas konstant vrickningar/stukningar till. Otaliga hjärnskakningar då jag inte kunde parera fall lika bra och stretchningen/uppmjukningen innan och efter var tortyr.
Kullebyttor var det värsta hua! Jag kan än idag inte göra en rak kullebytta.

Ridning: Ridit hela mitt liv men kom ifrån det när jag fyllde 18. Ridit någon/några ggr per år. Haft stor problematik med att hålla ryggen rak och stabil. Den dagen jag seriöst tar upp ridningen igen kommer jag ha skaffat en stabil hållningssele (så jag får bra stöd i axlarna) och stöd för ländryggen så jag inte får sådana ryck i ryggen om hästen drar fram huvudet.
Handledsstöden är redan beprövade under ridning och älskart! Första gången i mitt liv jag kunat hålla emot när hästen velat beta gräs istället för att jobba ^^ Rycket gjorde annars att jag fick ont i handlederna så jag inte kunde hålla ihop.

Klättring: Bland det roligaste jag gjort och jag var riktigt bra. Har gått klätterkurs på gymnasiet. Tyvärr kunde jag dock inte hålla på med det på fritiden då kraften för att ta mig högre upp än 20 meter inte fanns. Jag fick helt enkelt sådan mjölksyra att det tog slut där. Kunde heller inte klättra fritt utan behövde alltid lina ifall jag skulle tappa greppet.

Bowling: Har faktiskt försökt mig på att verkligen satsa på detta som hobby, dock funkar det inte då kloten är tunga, jag skadar handlederna som en idiot. Fingrarna låser sig hejvilt. Ryggen klarar inte och ja allmänt kroppen är för ostabil för att få till smidig och stadiheten som krävs.

Löpning/konditionsträning: Bland det mest givande jag gjort. Känner mig sällan så tillfreds som efter en lyckad löpning. Funkar dock bäst på löpband med lätt lutning uppför. Till viss del sa knäna ifrån men det beror helt på inflammatione i höften. Kan inte få någon bra kraft i knän när höften ger vika. Absolut det jag längtar till att återuppta när höften är bra.
Viktigt är att börja försiktigt. För att få stabiliteten och kontrollen över fötterna började jag med att gå baklänges på löpband. Vilekn skillnad man märker på balansen och stabiliteten efter några dagar baklänges på löpbandCrosstrainer, trots att det skall vara bra för knäna funkade inte för mig. Kan ha varit för att kroppen är mer "spridd" på en krosstrainer och man inte är lika samlad och stabil som på löpbandet.

Gym/styrketräning: Sålänge jag fick göra det i min takt ( i ganska snabb följd med endast kortkorta pauser) så funkade det jättebra för mig. Jag var riktigt stark när jag tränade som mest. Gymmade helst själv vilket jag nästan aldrig fick då jag gymmade ihop med 2 väninnor och jag då alltid fick hjälpa de med sina övningar. Jag är den tysta typen på gymmet med egentligen men väninnora pratade gärna mer än gymmade. Tyvärr gjorde det att jag "kallnade" mellan övningarna och fick då jätteont plus skov dagen efter. Som jag ser det nu har jag nog med redskap hemma och övningar för att kunna återgå till samma muskelstyrka som då. Kommer skaffa ett hemmagym den dagen vi har hus. Nästan ett måste för att hålla kroppen i så bra form som möjligt för att undvika skador.

Simning: Så fort höften är på en bra nivå (nästintill obefintlig inflammation) så kommer jag endast simma första tiden. Grymt för stabiliteten och väldigt mjukt för kroppen. Tror dock att det kräver goda simkunskaper. Dålig simstil och det kan likaväl göra skada. För stora armtag kan stretcha för mycket och lederna riskerar att översträckas. Något jag märkte när jag simmade för några veckor sedan, vart helt sladdrig första tagen och armbågarna värkte bra till jag kortade ner tagen. För min del är det pga den dåliga höften väldigt viktigt att ta i mest med överkroppen så att benen endast får med sig rörelsen och inte behöver skjuta fram kroppen genom vattnet. För även det kan belasta höften för mycket just nu. Var väldigt svårt att få till en bra stabilitet/spänst genom hela kroppen så att jag inte sjönk som en sten. Något jag haft svårt för redan som barn, att hålla mig över ytan haha. Inget fel på simtekniken i övrigt


Anmäl
2013-02-07 23:27 #7 av: [Aquelegia]

Glömde den förbannade konståkningen!

Älskade och hatade konståkningen som jag fick ge upp för kroppen absolut överhuvudtaget inte ville med alls.

Tuppen och köttbullen kunde jag och därmed basta! Saxning kunde jag bara glömma åt vänster. Fick så sjukt ont av att försöka mig på pruetter och jag var alldeles för spänd och rädd om kroppens lemmar för att klara något vidare. Synd för det har varit min stora passion sedan knatteben. Trotts dylika skydd fick jag så ont i kroppen varje gång jag ramlade att det helt enkelt inte funkade. Kändes som att jag bröt ngot varje gång en led slog i isen. Nej tack!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.