Idag blir det bara lugn och ro. Beslutade mig för att ta en promenad igår med gubben. Hann inte många meter innan vi blev klippta av en bil, som stack… Vi klarade oss oskadda och tog reg.nummret. sommardäck och jävligt bråttom hem, en sladd senare hade vi sällskap på trottoaren. Riktigt otäckt.

#1 Usch, tur att det slutade väl!  anmäl!

Och inget plugg har hittills blivit av här… Tar tillbaka det där med att jag mår bättre idag, räckte med att försöka fixa mat för att må sämre.

Jo tack och lov hann vi undan i flygande fläng. Blä!

I övrigt har dagen flutit på i stilla mak, inte gjort ett smack då axlarna är en plåga. På måndag ringer jag VC och kräver remiss till ortoped, det här går inte. Har kraftigt nersatt rörelseförmåga och överjävliga skärande smärtor. Inte bara inflammationer nu känner jag. Nåt är fel.

Ts: Vad förvånad jag vart över kylan imorse!

Tassy: Har ni anmält? Har iaktagit bilarna på stan och jisses vad dom kör fort!

Märkligt men, jag ÄLSKAR verkligen kylan! Kanske för jag äntligen kan pälsa på mig på riktigt och kan ha tjocktröja under vinterjackan med utan att svettas ihjäl^^ Älskar mysiga kläder <3

Idag på jobbet fick jag kortslutning. Vart en grej som krånglade och jag klarade bara inte av allt tjaffs runtomkring för jag kunde verkligen inte göra ett smack åt saken. Blev så JÄVLA irriterad. Så gick upp en stund till arbetskollegorna och pratade av mig irritationen. Lyckades koppla bort irritationen men FAN vad lätt jag har för riktigt illa humörsvägningar.

Känner mig förtvivlad just nu för jag är så otroligt nere för höften. Smärtorna är fortfarande stora och jag är gråtfärdigt less på skiten nu när jag vet att 2 års värk var så sjukt onödigt. Allt kämpande för att hålla psyket ischack! Alla aktiviteter jag fått avstå. Alla fester jag inte orkat gå på. Alla utflykter jag fått tacka nej till.
Hästarna och hundpromenaderna. Jag har glömt hur det känns med höften fungerande.
Förlåt för det är mycket höfttjat men mår verkligen mentalt uruselt för jag har noll tålamod kvar!
Orkar egentligen inte med vänner och familj just nu. Det är inte så illa egentligen men när man är uppe i det känns det verkligen övermäktigt.

#3 Tycker absolut att du gör rätt i att ringa VC på måndag! Du har dragits med dina krånglande axlar alldeles för länge…

#4 Ibland är det lite tufft helt enkelt när man landar i det hela liksom så det du känner är inte ett dugg konstigt. Kram <3

Själv har jag insett att jag gått 3 månader med foten i aircast/gips idag. Och inte är vi ett enda j*vla steg närmare tillfrisknande heller… Sen har vår bil pajat idag också, verkligen strålande 

Bamsekramar till er bägge!

Inte alls konstigt att det blir mycket höft-prat då det är den som gör livet surt för dig just nu Aquelegia!

Det är ingen idé att anmäla då det inte uppstod någon riktig olycka, lär bara hamna på hög i nån vrå ändå. Men en arg lapp lär hamna i vindrutan på bilen, har kollat upp vart den hör hemma.

Jo jag måste verkligen ta tag i axlarna, vill inte riskera att pajja dem totalt.

#5 När jag kom hem ville jag bara blanda till en sjukt stark grogg och gömma mig i luddets värld, men hörde din röst i huvudet som ajjabajjade mig! Fan alltså jag är en riktig gnällkärring. Jag vågar inte tro på att jag verkligen blir helt återställd. Vägen känns så lång! Mitt livs längsta vecka detta, att vänta på att få ta ett kliv UTAN smärtor. Rädslan för att behöva ta en till kortisonspruta.
Behöver jag en till sjukskriver jag mig en vecka för denna veckan gör jag inte om!
Vill bli frisk innan nyår. Usch orkar inte gråta men du känner nog igen den förtvivlan med din fot! En sådan dum grej som man får gå och lida med så i onödan!

Färdigsurat, efter lite offentligt gnäll, några timmars ensamtid med film, middag i lugn och ro så är humöret stabilt igen.
Sambon var söt när jag var en stund på jobbet hos honom, han frågade om vi inte skulle åka bort lite imorgon och hitta på något tillsammans. Jag jobbar tyvärr vilket inte spädde på mitt dåliga humör förut!

Försöker bestämma vad jag skall ha på mig på personalfesten om 2 veckor. Går ut så sällan numera och väl ute brukar det vara impuls, vill säga icke uppklädd.

Vad skulle ni dra på er för att känna er sådär RIKTIGT uppklädda?
Skulle föredragit att gå ut en torsdag eller fredag. Då hade converse, några vassa jeans och en fin topp dugt! Lite klädångest sådär!
Det är lite tävling kollegorna emellan vem som klär upp sig mest, vi ser ju varann bara i jobbkläder hela tiden! ^^