Okänd diagnos & övriga hypermobila sjukdomar

Hur har ni fått era diagnoser?

2012-11-09 10:02 #0 av: plutopellis

Jag har alltid fått höra att smärtan i min kropp framför allt handleder beror på överrörliga leder.

Var hos VC strax efter sommaren, men du är inte så överrörlig! Nähä? Vad kan det då vara? Tydligen har jag överrörlighetssymtom trots att jag inte är så överrörlig.

Gick till läkaren igen för ett tag sen, kanske tre fyra veckor sen. Fick då en ny igen eftersom min förra slutat. Han var väl inte så intresserad av att klämma och känna och så men för första gången i mitt liv (har sökt i över 15 år) kläcker han ur sig att även min hudtyp bekräftar överrörlighet. Aldrig hört innan!? Jag har väldigt ljus hy, ytliga blodkärl samt liknande blåmärke på ryggen som varit där hela mitt liv. Får väldigt lätt blåmärken. Detta är tydligen vanligt hos överrörliga? Stämmer det?

Men i vilket fall så sa jag till honom att det finns ju flera olika sorters överrörlighetssjukdomar, hur får jag veta vad jag har? Det görs inte sånna utredningar om ens föräldrar inte dött i ung ålder till följd av komplikationssjukdomar till överrörlighet.....

Men hur fick ni eran diagnos om detta stämmer?

För första gången i mitt liv fick jag även en remiss till ortopeden samt att jag kunde få smärtstillande som verkade på centrala nervsystemet istället för bara vanliga" smärtstillande! Men vi kom fram till att jag skulle vänta med dom då man blir väldigt trött i början och vi har planer här på att jag ska bli gravid så jag skulle återkomma efter det.

Blev även erbjuden att bli skickad på smärtutredning på Spenshults reumatikersjukhus men han sa dock att det brukar sluta med en fibrodiagnos och sånna värktabletter som han kunde skriva ut istället så vi skulle börja med ortopeden.

Så min fråga till er, hur fick ni era diagnoser om det han säger stämmer att man inte utreder sånt?

Och stämmer det här med hudtyp? Aldrig hört innan....

Ja, behövde bara skriva av mig lite Glad

Anmäl
2012-11-09 10:36 #1 av: [Tassy]

Hej och välkommen!

Vilket stolpskott du råkat på! Klart som tusan man utreder ändå Tungan ute

Det är lite olika vem som ska utreda beroende på vart i landet man bor, men det brukar vara reumatolog, hudklinik eller liknande. Det ÄR svårt att få den förbaskade remissen och få tag i en vettig utredare. Det är väl vår största utmaning i karusellen så att säga.

Det där med huden är en klassiker hos oss, stämmer bra det. Hypermobilitet uppkommer ofta av dåligt kollagen i kroppen, och det visar sig genom dålig hud, bindväv och sladdriga leder (bland annat). Annat kan vara risig mage med mera.


Anmäl
2012-11-09 10:42 #2 av: plutopellis

Haha, ja där ser man!

Men då ska jag nog efter mitt besök hos ortopeden den 29e denna månaden kräva att få remiss till Spenshults reumatikersjukhus.

Men helt galet, efter att ha sökt i så många år är det första gången jag hör om det där med huden! Samt att det är första gången jag ens blir vidareskickad nånstans förutom röntgen som aldrig visar något. Jag har friska leder enligt röntgen...

Och  tack!

Ska faktiskt bli skönt att få komma nånstans, känns som om man är inne i systemet då på något sätt och inte bara kvar på VC...

Anmäl
2012-11-09 11:09 #3 av: [Tassy]

Just ja, spenshult är superduktiga på smärta och just fibromyalgi, jag vet inte om du kan få rätt hjälp utav dem. Förr höll de även på med hypermobilitet, men jag tror dom la ner det för nåt år sedan.


Anmäl
2012-11-09 11:22 #4 av: plutopellis

Ja, min läkare sa det att alla som kommer dit som inte har reumatism får fibrodiagnos men jag har ju inte fibro för det är jag utredd för redan... Men men, får väl se vart jag hamnar Obestämd

Anmäl
2012-11-09 12:03 #5 av: DesK

De är jätteduktiga och trevliga på Spenshult! Jag hade en god vän som var där några gånger om året, så jag har varit där och hälsat på. Plutopellis hoppas att du får den hjälp som du behöver!

Désirée

Anmäl
2012-11-09 12:05 #6 av: plutopellis

Tack DesK! Glad

Anmäl
2012-11-09 12:44 #7 av: hus-musen

Håller med Tassy, självklart utreder man ändå! Man ska alltid utreda på symtomen personen ifråga har, släkten kan man ha som en liten hänvisning men inte mer. 

Håller tummarna för att det ordnar sig Glad

Anmäl
2012-11-09 12:54 #8 av: plutopellis

Tack hus-musen Glad

Anmäl
2012-11-09 18:45 #9 av: Anterrabae

Håller också tummarna, och följer med intresse. jag är också "ny" på det här med hypermobilitetsdiagnos. Även om jag har alltid varit överrörlig och haft ont i minst halva mitt liv.

//Ida

Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade

Anmäl
2012-11-09 19:53 #10 av: [Aquelegia]

Jag fick min diagnos via sjukgymnastens journaler som jag visade upp för läkaren och sedan så hamnade äntligen orden " patient med hms i anamnes" på ett sjukintyg. Min förra VCläkare skulle egentligen efter ett avstämningsmöte skriva ner konstaterad diagnos HMS men han missade att göra detta innan han bytte tjänst.
Sak samma hade velat få ner det mer som en konstaterad diagnos än genom sjukintyget för det känns inte lika "diagnostiserat" även om det är det. Kanske lite virrigt skrivet men det var virrigt att få ner det på papper också såSkäms

Skulle fått en rejäl utredning angående HELA påverkan i kroppen på Reumatologen men där hade sjukgymnasten jag fick träffa ingen koll alls och avfärdade mig trots att hon från första början sa att hon inte kunde något om detta. Det jag fick höra var "du är bara väldigt rörlig och vig (trots att jag påpekade "kylskåpskänslan" ), mer än andra men helt normalt" motsägelsefullt ja!

Arbetsterapeuten hos reumatologen dock visade på överrörlighet och problematik i muskulaturen, så enligt henne skulle jag gå vidare för ytterligare utredning.
Detta räckte dock tyvärr inte ändå för att jag skulle få träffa läkaren där som var kunnig inom HMS/Eds.
Undersökningens resultat blev "patient har ej reumatologiska besvär, vidare undersökning ej nödvändigt" tack vare det resultatet förstod min läkare att denna utredning ej var fullständig. Han frågade om jag ville ha en ny remiss med hänvisning till specialister men orkade inte just då. Det löste sig med diagnosen i slutändan ändå.


Anmäl
2012-11-09 22:01 #11 av: Chestnut

Min diagnos fick jag efter undersökning (beighton, hudelasticitet, hereditet, generell anamnes) av intresserad läkare. Diagnosen har sedan omprövats och då bekräftats återigen ett antal gånger av olika läkare.

Det din läkare tänker på TS kanske är genetisk utredning för att fastställa ev EDS? För det har de blivit allt mer och mer sparsamma med i hela Sverige. Och faktum är, att har man inte allvarliga symptom och allvarlig släkthistorik är det i regel bortslösade pengar för kliniken.

Men givetvis bör du kunna få ev diagnos nerskriven på papper även om du kanske inte har så svåra besvär så att det är livsviktigt med korrekt diagnos.

Med vänliga hälsningar
Chess

Anmäl
2012-11-09 22:28 #12 av: plutopellis

Svåra besvär går att diskutera då jag blivit tvungen att undvika vissa arbetsmoment på jobbet med inrådan av min läkare och då är det i slutänden ganska viktigt med skriven diagnos om försäkringskassan blir inblandad....

Tack alla för era ord och att ni delar med er av era berättelser och vill följa min :)

Anmäl
2012-11-09 22:45 #13 av: [Tassy]

just ja, jag själv då:

Tre fristående läkare har bedömt mig som EDS-patient, varav en av dem satte diagnosen på papper. Den första gav mig det bara muntligt, den andra skrev HMS/EDS för hon kände sig itne tillräckligt kunnig att skriva en ren EDS diagnos, och siste läkare ut satte då EDS diagnos.

Ytterligare en läkare påtalade "stor sannolikhet för EDS" och var den som såg till att jag fick mina utredningar och grejade både personligt brev och slutligen remiss. (Lite tillkrånglat på grund av flytt, personliga brevet var till den läkare som tog över, som fick skicka den faktiska remissen till mitt nya landsting när allt var klart. Det fungerade som ett Intyg ifall nya läkaren skulle vara okunnig, vilket han var. Det brevet räddade mig kan jag lugnt säga.).

Jag har genomgått 2 EDS-utredningar, varav en på KSS reumatolog. En stor fibroutredning gjordes även några år innan EDS kom på tapeten, så har gått feldiagnosticerad ett tag.


Anmäl
2012-11-09 22:47 #14 av: Chestnut

#12 Fast med svåra besvär syftar jag på saker såsom hjärtfel, multisjuk med stort behov av specialistvård, svåra smärtor som kräver morfinpreparat dagligen osv.

Absolut är det viktigt med diagnos för FK men det bör din VC eller Spenshult kunna hantera.

Med vänliga hälsningar
Chess

Anmäl
2013-01-01 16:17 #15 av: plutopellis

Lite uppdatering då. Var hos ortopeden i slutet av november sen har det varit fullt upp med livet så därför jag inte skrivit något. Träffade en duktig läkare som dessutom var snygg Flört hehe nä skämt åt sido han lyssnade på mig och trodde på mig. Han klämde och kände massa på mina handleder och gjorde olika tester för att se om det var nerver som var ikläm men det var det inte och då sa han tillslut att han hittar inget fel som han kan åtgärda utan han kommer skriva i sitt utlåtande till min läkare att jag bör skickas vidare till en reumatolog. Ska ringa min läkare imorgon om detta och se om det blir något så strävan efter någgot fortsätter helt enkelt.

En annna personlig fråga, är det många här inne som tar antidepressiva? Är det en följd av den kroniska smärtan vi lever med dagligen? Har varit utan mina i två månader men igår brast allt helt och jag känner att jag måste ha dom igen. Problemet är att vi planerar en liten bebis och då måste jag ta blodförtunnande vilket inte gick ihop med mina antidepressiva.

Jaja...

Fortsättning följer helt enkelt.

Anmäl
2013-01-01 16:34 #16 av: Chestnut

#15 Äter tricykliska antidepp i perioder men inte för depression utan för att få bättre sömnkvalité + att de har viss effekt mot nervsmärtor. Så kan inte riktigt hjälpa dig på den fronten mer än att jag vet att många med kronisk smärta behöver antidepp för att liksom kunna hålla sig över ytan...

Med vänliga hälsningar
Chess

Anmäl
2013-01-01 17:46 #17 av: [Tassy]

Antidepp har jag ätit i många år, men slog bakut till slut och kastade eländet som bara förstörde mitt liv. I mitt fall kom depressionerna av en blandning av hormoner och misstro (är ju född med både EDS och AS, men blev inte riktigt tagen på allvar.). Så fort jag kom mina diagnoser på spåren lättade depressionerna enormt! Nu har jag bara enstaka hormonsvackor jag brottas med.


Anmäl
2013-01-01 18:02 #18 av: plutopellis

Ja, tyvärr verkar det som om jag får gå tillbaka till mina igen nu som sagt. Slängde också dom för två månader sen jag hatar verkligen att ha medicin som man måste ta hela tiden. Jag vill klara mig själv... Suck suck livet är inte lätt.

Anmäl
2013-01-01 19:02 #19 av: [Tassy]

Vet du vad som utlöser dina depressioner, eller är du helt ovetandes? (Jag var själv helt oventandes tills allting klarnade helt tvärt, dvs när jag visste vad det var för fel på mig egentligen).


Anmäl
2013-01-01 19:28 #20 av: plutopellis

Har gått i massa terapi osv men det leder ingenstans... Jag blir lite smått galen när det inte går som jag vill, tar jag tabletter kan jag hantera situationer som en "vanlig" människa. Ganska kraftiga humörsvängningar med andra ord som är svåra för mig att kontrollera och jag tycker oftast att jag inte behöver det men det är ett ganska omoget synsätt och jag är faktiskt vuxen och får ta ansvar över mig själv och då får det bli tabletter....

Tjatade på min terapeut att jag ville ha KBT eller liknande för att ändra mitt beteende men hon var sån där som bara ville prata hela tiden utan att köra några sånna metoder så jag slutade faktiskt gå dit. Så imorgon ringer jag min läkare och säger att det inte fungerade att sluta Obestämd

Anmäl
2013-01-01 20:24 #21 av: [Aquelegia]

#20 Håller på med KBT och det är extremt bra för att få den där självinsikten som man oftast inte har när man lever i "ovisshet" jag kom först nu på vart problemet låg för mig. Skönt att slippa prata massa hela tiden (ett tag blev det för mycket prat men nu har vi gått vidare) utan lära sig att hantera sina känslor/beteende och vända det till något produktivt. Ingen idé att tjata på terapeuten om KBT det får du remiss till via din VCläkare!

Ingen terapeut vill bli överbevisad att annat skulle kunna funka bättre, så inte konstigt att hon inte vill lämna över dig.
Jag funkar inte alls att bara älta alla problem. Då blir jag frustrerad och stänger in allt. Vill inte dela med mig. Det leder ju ingenvart ändå i slutändan, förutom att man känner sig tom och vilsen. FÖr min del i alla fall.

Anmäl
2013-01-01 23:21 #22 av: plutopellis

#21 skönt att veta att man inte är ensam! Min VC läkare sa att jag skulle ta upp det med min terapeut att jag ville köra KBT men det gick ju inte så bra, fick svaret vi måste prata först så jag kan bestämma rätt metod och sen blev det inget mer. Men ska som sagt prata med min läkare imorgon om han inte har ledigt nu på mellandagarna men då bör jag ju kunna boka en tid i alla fall....

Tack alla ni för att ni finns och delar med er Kyss

Anmäl
2013-01-02 00:16 #23 av: [Aquelegia]

#22 Du kan söka själv också men då tar det längre tid. Juste vet du om du har en KBT terapeut ansluten till din VC ? Jag hade nämligen det på min VC tror det var därför det var så lätt för min läkare att skicka remiss.

Anmäl
2013-01-02 00:27 #24 av: plutopellis

Jo vi har en annan så ska inte vara några problem att få remiss dit bara jag ber om det Glad

Anmäl
2013-01-02 00:33 #25 av: [Aquelegia]

#24 Bra, synd dock när man hamnar i kläm mellan vårdgivare aka terapeuter nu då. Det är ju lite prestige i att "fixa" folk så att då ha en patient som vill byta är nog inte lätt för din terapeut.

Angående KBT så finns det en tråd där du gärna kan ställa frågor. Sitter lite fast i den tråden just nu då jag inte vet vad som är intressant och vill inte bara lägga ut alla mina åsikter osvTungan ute Har haft en svacka i KBTn men nu är vi på väg uppåt igen.

Anmäl
2013-01-02 00:37 #26 av: plutopellis

Tack!

Ska först prata med min läkare imorgon så får vi bestämma gemensamt vad som är bäst för mig, hade jag fått bestämma så vill jag slippa massa tider och sånt just nu och ta upp det framöver istället. Känner att det dagliga livet redan tar för mycket tid Obestämd

Anmäl
2013-01-02 00:49 #27 av: [Aquelegia]

#26 Åh, ja herregud alla tidsbokningar. Klarar mig inte utan KBTn ibland ännu men bara att det står uppbokade tider i almanackan varje vecka är så tröttsamt! Skulle bara vilja ha jobb och fritid men problematik med kroppen medför tyvärr vårdkontakter. När jag vägrar och avbokar tider ibland så är det SÅ skönt men efteråt har jag alltid ångrat mig. Då är så så extremt lång tid tills man kommer vidare i livet. Utan vårdkontakterna skulle jag inte kunna klara av vardagen så bra som jag gör nu.

Anmäl
2013-01-02 00:54 #28 av: plutopellis

Låter jobbigt Rynkar på näsan jag har inte alls så stora smärtor och så som många av er andra verkar ha här inne. Jag klarar ju min vardag väldigt bra (förutom nu då när jag slutat med de antidepressiva). Mina smärtor går mycket i skov och just nu måste jag erkänna att jag nästan inte känner av det alls, med betoning på nästan för smärtan är ju alltid där men väldigt lite just nu.

Men vill ändå ha hjälp vidare och inte bara lämna det där. Vet att det finns mer hjälp än bara hos VC och den hjälpen har jag rätt att få..

Så vi får se helt enkelt vart det här leder...

Anmäl
2013-01-02 02:21 #29 av: RuiXue

Jag fick min diagnos på papper utav min husläkare efter att jag skrivit ett långt, personligt brev om mitt liv till honom, allt hinns ju inte med på en kort konsultation, senare vacklade han lite angående diagnosen, men en annan läkare som var en del utav en team utredning jag skickades på, sa att med mina symtom och besvär, symptom (men inga diagnoser) i släkten flera generationer bakåt och nuvarande kriterier så har jag absolut EDS, även teamets sjukgymnast ansåg att jag var ett solklart fall och det tycker även de två arbetsterapeuter jag träffar rätt så ofta angående hjälpmedel och ortoser för händer och handleder.

Att läkaren nämnde din hud förvånar mig inte det minsta! Ofta har vi hudförändringar som konstiga ärr, underliga bristningar, väldigt mjuk hud och/eller elastisk hud.

Min hud är väldigt mjuk och len, och jag har en del konstiga ärr från småskador- både papperstunna och breda med tanke på hur litet såret var, och knölar under huden med tunn hud ovanpå. Hur ett ärr efter operationer skulle se ut vet jag inte då jag aldrig hittills opererats eller haft sår som krävt suturer.

Jennie


Anmäl
2013-01-04 02:53 #30 av: Beckah82

Diagnos har jag inte (än, men kan återkomma med en på papper innan månaden är slut). Däremot kan jag bjuda på lite hud ;-) Detta är väldigt typisk hud för EDS.

Anmäl
2013-01-04 02:53 #31 av: Beckah82

Mer hud (min son)

Anmäl
2013-01-04 08:25 #32 av: plutopellis

Oj! Sån hud har jag inte. Har sonen samma? Fy vad hemskt :(

Anmäl
2013-01-04 11:45 #33 av: Anterrabae

#31 så genomskinlig, om inte mer är jag oxå :P dock inte så elastisk som #30.

//Ida

Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade

Anmäl
2013-01-04 14:46 #34 av: plutopellis

Jo genomskinlig är jag ganska men inte elastiskt men det hör till olika syndrom antar jag?

Anmäl
2013-01-04 14:49 #35 av: hus-musen

För att ha eds så behöver man inte ha elastisk hud, min är bara genomskinlig. Har inte alls den "typiska" eds-huden annars.

Anmäl
2013-01-04 15:24 #36 av: [Tassy]

#34 Både ja och nej. Genomskinlig hud förknippas förvisso med kärltypen, men det behöver inte vara så. Man kan ha antingen genomskinlig, övertöjbar hud, eller persikolen hud. Ibland har man flera samtidigt (som jag, känner mig som nån sorts mosaik som har genomskinlig hud på bröstkorgen och benen, övertöjbar hud på armar och hals, och persikohud på så gott som resten). Däremot har dermatypen en väldigt karakteristisk degig hud som symptom.


Anmäl
2013-01-04 16:49 #37 av: qawqaw

#30 min sambo har sånn hud på armar och ben, kan du rulla skinnen över armen oxå?

Hur gammal är din son och vad har han för övriga symtomer? min dotter är 1 år och har tydliga hypermobilitets symtomer.

Anmäl
2013-01-04 16:55 #38 av: plutopellis

Fy svordom vad ledsen jag blir av att höra barn med dessa symtom :( tycker jag som knappt fyllda 30 är för ung för sång här smärta och då höra så unga barn som visar tecken gör ju en riktigt ledsen :(

Anmäl
2013-01-04 17:26 #39 av: Chestnut

Nu känner jag mig som en tjatig gammal papegoja, men:

  • Överrörlighet är INTE synonymt med någon slags sjuklighet/syndrom! Inte heller är det synonymt med smärta, inte ens alla med EDS har värk/smärtsymptom (däremot alla med HMS då det är ett diagnoskriterium).
  • I princip alla unga barn är överrörliga i olika grad! Detta är fullkomligt normalt. Likaså läste jag nyligen att många barn har tunn hud med synliga vener utan underliggande sjuklighet. Därför brukar man i regel inte diagnostisera förrän efter puberteten om det inte finns gendiagnostik tillgänglig (i praktiken är det då främst vEDS, OI, Marfans etc) eller synnerliga skäl. Det finns fall då välmenande läkare satt diagnos hos små barn då ena föräldern haft EDS och man noterat vissa symptom hos barnet och några år senare har man fått tänka om och stryka diagnosen då tunn hud, överrörlighet etc "rättade till sig" och inga andra symptom som tyder på EDS har tillkommit.
  • 5-20 % av världens befolkning är överrörlig (GJHS), 1 % har HMS, 0,02 % EDS-ht och 0,01% någon av de andra EDS typerna.
  • Vad gäller huden så är det som Tassy m fl säger inte alla som har hyperelastisk hud utan den kan vara persikolen, degig, atrofiska ärr, mycket striae etc. Gemensamt vid EDS är dock att huden är avvikande på något sätt som kan härledas till en kollagendefekt.

 

Med vänliga hälsningar
Chess

Anmäl
2013-01-04 17:31 #40 av: [Aquelegia]

En liten notis. För barnens del är det jättebra att få reda på detta så fort som möjligt. Når kunskapen ut kan man lära ut barnen hur dom skall ta hand om sina kroppar, få hjälp med ortoser i tid och dylikt. På detta sättet kan man undvika en hel del skador och barnen kan leva normala liv. Såklart med begränsningar och risken är större för problematik längre fram. Värken kommer ju först senare och inte alla behöver gå med värk dagligen heller för den delen.

Min sambos familj har sådär genomskinlig hy, persikolen och övertöjbar. Ingen av dom går dock med grundvärk då deras kroppar är väldigt mjuka, japp, i deras familj ena riktiga gummimänniskor.
Jag skulle bli glad om mina barn föddes med hans hudFlört

Så det behöver absolut inte betyda att man behöver vara ledsen för barns skull. Se våran generation och generationerna innan som lärdom som dom nu får ta del av. Vad är det som säger att dessa barn inte kan leva sina liv fullt ut? Skrattande

Hade många av oss fått hjälp i tid och fått våra diagnoser hade nog många utav oss backat i många lägen och inte burit den där extra grejje eller valt det där jobbigare yrket. Tagit skador på mer allvar och framförallt sökt vård mycket tidigare.

Anmäl
2013-01-04 17:34 #41 av: Chestnut

#40 fast för barnens skull är det ju bättre att fokusera på eventuella symptom (svårt att hålla pennan etc) och ge stöd för dessa än diagnos. Tycker jag. Inom barnsjuk-/hälsovård finns bättre möjligheter att stödja på ett sådant sätt än inom vuxenvården.

Med vänliga hälsningar
Chess

Anmäl
2013-01-04 17:47 #42 av: [Aquelegia]

#41 Skrev ju att man får ta lärdom av oss= lära ut till nästa generation. Skrev också om att når kunskapen ut i tid och barnen får hjälp i tid så behöver dom inte alls ha sådana besvär. Alltså att dom får hjälp och stöd i tid? Det var bara i det sista jag nämnde diagnos.

Anmäl
2013-01-04 17:55 #43 av: Chestnut

#42 Menade inget illa, jag håller med dig men ville bara poängtera att jag tycker det är viktigare att satsa på stöd än diagnos (när det rör sig om små barn alltså!) Glad

Med vänliga hälsningar
Chess

Anmäl
2013-01-04 18:05 #44 av: hus-musen

Ja diagnosen är väl bra att ha i bakhuvudet för de vuxna i omgivningen.
Talar man om för ett barn tillräckligt många gånger att det gör ont så kommer det att göra ont oxå. Vuxna har stort inflytande på barns beteende och tankesätt.

Så helt klart stöd och uppmuntran är viktigare än diagnosen i sig Glad Men alla barn borde få lära sig från tidig ålder hur de ska hantera kroppen, även om de är friska/utan symtom. Tycker det slarvas mycket med det nu för tiden och även när jag var liten.

Anmäl
2013-01-04 20:04 #45 av: qawqaw

Jag vill inte att mitt barn ska få diagnos tidigare än nödvändigt men jag vill att hon ska få det stöd och hjälp hon behöver för att slippa känna sig som 80 år vid 20år. Jag vill aldrig att mina barn ska bli begränsade i något och inte hälker bli dömda som lata eller hypokondriker för att det ibland kan bli lite jobbigare. Förskolan frågar mug till ex varför mitt barn sitter så konstigt och jag vet att dom kommer reagera på att hennes axlar kommer kännas konstiga när dom lyfter henne och då vill jag med trygghet kunna säga varför.

Anmäl
2013-01-04 20:19 #46 av: [Aquelegia]

#45 Jättefint tänk om ditt barn. Bra att ha en förklaring för den som undrar men barnet behöver ju få möjligheten att kunna utgå ifrån sig själv. Märker man att någon aktivitet inte passar så kan man ju ta det därifrån. Mina förskolelärare reagerade på en del saker och det var jobbigt att aldrig kunna förklara ordentligt vad/varför osv. Slutade med mycket frustration från vuxnas sida.Fint att höra att dom lägger märke till saker hos ditt barn och kan ta hänsynGlad

Anmäl
2013-01-04 20:48 #47 av: qawqaw

Jag kommer inte säga nått till mina barn förens jag själv känner att dom behöver veta och kan hantera situationen. Jag har hela mitt liv hållit på med påfrästande sporter och vill att mina barn ska få samma chans. Jag har hela mitt liv fått inprentat strecha strecha stretcha och nu helt plötsligt får jag tänka om.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.