Annons:
Etikettutbildning-arbete
Läst 3586 ggr
[Aquelegia]
2012-09-26 22:24

Att jobba trots sveda och värk

Tänkte att vi som har någon form av aktivitet/jobb och liknande kan dela med oss av tips och råd hur man klarar en jobbdag trots att man bär på ett syndrom som orsakar värk.

Dela gärna med er av vilken sorts atkivitet/jobb ni gör och vad ni lärt er/har problem med osv.

Annons:
[Aquelegia]
2012-09-26 22:33
#1

Jag jobbar numera som Cafébiträde med arbetsuppgifterna: Förebereda sallader, mackor och lite "lyxigare" mat till relaxavdelningen. Även tillagning av lättare varmrätter hamburgare, kebabtallrikar…låter spännande va ^^
Gör beställningar, inventerar, städar tak/väggar/golv och allt däremellan.
Tar emot leveranser, kassaarbete och är även en hel del nere på relaxavdelningen där jag endast skall gå ut med förbeställd mat och servera dryck.

Hur det funkar? Det funkar mot förväntan bra. Skulle jobbat 100% men efter förra gångens katatsrofala försök att återgå direkt till 100% så gav jag mig en chans att känna mig för denna gången. Återgick först 50% och insåg att dubbla är OMÖJLIGT! Började gråta inombords bara av tanken att jobba 100% så gick där och då och meddelade chefen att jag tills jag mäktar med endast vill nå upp till 75%

Mår utmärkt med det valet och ler varje gång det är tungt för jag har 1 extra dag i veckan ledig. Den dagen går åt till att hinna med kroppen, den dagen är det tillåtet att känna efter och kolla igenom allt.

Med det säger jag inte att jag inte får lov att känna dom dagarna jag jobbar.
Idag var jag nära bristningsgränsen, men kände att saker ändå inte blir lättare av att jag stressar eller börjar röra mig oförsiktigt. Så jag klarade mig utan belastningsskador eller dylika besvär annat än den vardagliga värken och ömheten.

Jag har det 30* 35* på mitt jobb vilket underlättar väldigt för värken Flört
Vi får lov att köpa arbetsskor som passar oss personligen för våra behov bäst genom företaget så detta kommer underlätta för halkrisken.

När jag städar, lagar mat osv så är det viktigaste att jag INTE höjjer pulsen och börjar stressa. Saker går bara åt skogen då. Jag tänker lugn och harmoni!
Har märkt att gästerna är tålmodigare när man utger lugn och ro.

Jag lägger upp mina arbetstimmar så att jag inte tar allt det tyngre/jobigare efter varandra utan strukturerar upp så att jag hinner vila, dricka lite vatten/kaffe eller en bit mat emellan så jag alltid håller orken uppe och hinner få ner värken.

[Fröken P]
2012-09-27 00:11
#2

Det där är ju väldigt individuellt, så det tycker jag är svårt att säga varken bu eller bä om. För mig innebär värk i arbetet att jag inte kan jobba. har jag bra smärtlindring så kan det gå bra, om det inte gäller axlar och nacke, då går det inte alls.

ergonomin är ju viktig, däribland skor, det är ju det första man bör tänka på när man börjar få ont.

[Aquelegia]
2012-09-27 17:13
#3

#2 Planterade idén om arbetsskor för oss hos min ansvarige kort innan jag blev sjukskriven igen och hon var på ett informationsmöte med arbetsmiljöverket där hon tog upp frågan om vad som gällde så därigenom vi fått denna förbättring. Något som ofta kommer i skymundan inom arbetslivet är faktiskt just saker som underlättar för personalen gällande ergonomi etc.

Smärtlindring just under tiden jag jobbar är nästan omöjligt för får jag Ajont, som jag inte klarar att hantera emntalt, då gäller det att ringa in någon annan och gå hem för dagen. För trots värktabletter visar ju kroppen att nu är det nog, den läxan har jag lärt mig att bita ihop är det inte på tal om.

Eftersom det ju inte syns på mig att jag har ont eller är "sjuk" utåt så ger det mig en fördel på jobbet. Det syns inte utåt om jag mår dåligt så gästerna påverkas inte, något som är väldigt viktigt för mig. Jag vill inte att min omgivning skall vara uppmärksam på att något inte står rätt till. Det ger mig en sorts trygghet att kunna smälta in.

När det gäller värk antar jag att du menar sådan värk som helt enkelt gör dig arbetsoförmögen, annars skulle du ju jobbaFlört Jag trodde mig alltid ha låg smärttröskel men min envishet gjorde att jag ändå klarade så pass mycket som jag gjort (och ett hundratals värktabletterTungan ute och tyvärr en hel del drickande). Nu vet jag bättre, jag har normal smärttröskel men ovanligt mycket värk, det försöker jag hålla i schack.

Så fort jag kände att saker och ting gick åt rätt håll, att jag kunde ta mig någonstans och kunde lyfta lite så bestämde jag mig för att trots värken återgå i arbete. Jag har ett sjunedrans mentalt psyke. Haft sedan barnsben vilket underlättat för mig att ta mig genom det här och komma ut på andra sidan där jag funkar i arbete. Men visst dyker den inre flickan upp ibland med hundögon och undrar MÅSTE jag verkligen jobba idag, jag har ju ont. Vuxna jag får då inse att jobba har fördelar och dom fördelarna tar jag långt före allt annat jobbigt. Det senaste året kan fara och dra, jobbet för mig betyder inte livet, men det är en fast punkt i livet att kunna utgå ifrån.

Säger inte att den som inte klarar att jobba har ett svagt psyke men i mitt fall så har det mentala varit avgörande. Jag har haft många emot mig vad gäller att kunna jobba igen men jag kände att hellre ett tyngre jobb där jag kan dela upp saker och bestämma mycket över mina egna tillvägagångssätt med mera än ett lättare jobb där det är fasta rutiner och man inte kan påverka. Sedan att jag älskar mina arbetskollegor gör ju en stor sak också, ett riktigt lyckopiller som lugnar ner värken såklart. Det tar ett tag att inse hur man kan jobba med värk för det är först när man har koll på värken som man kan börja ta tag i jobbiten.

Jag har insett att det som krävs är att man har kontrollen över sig själv. Försäkringskassan tog musten ur mig, det tog kraften och makten ifrån mig att fokusera på det jag verkligen behövde. Få hjälp att återgå i arbete.
Sedan är det a och o att man får DEN TIDEN MAN BEHÖVER för att kunna läka sina kropp och lära känna den såsom den är här och nu!

[Aquelegia]
2012-10-02 00:34
#4

SÅ extremt stressad över allt just nu med att försöka anpassa min fritid, har glömt hur man pysslar ihop allt. Blivit van vid att göra allt olika dagar, när jag känner för det eller orkar med. Nu måst jag börja försöka hitta orken vilket som så att saker blir gjort. Just nu står allt lite smått stilla för bara att se hur jag orkar med jobbet får ta den tiden jag behöver.

[Aquelegia]
2012-10-05 23:06
#5

Idag efter jobebt vart jag så slut så slut fyyyy, kunde knappt cykla hem men tur det är nerförsbacke. Kroppen fylldes av välbehag trots allt över att ha klarat det längsta och jobbigaste passet för veckan, vinden fick mig att le och farten att fnittra.
Har någon förnedrig knuta precis på skulderbladet som tar halvt död på min högra skuldra. Är 3 fler på jobbet som har knutor å exakt samma ställe. Skall ta reda på vad det är som gör att vi får ont just precis på det stället. Något att ta upp med arbetsterapeuten. Bör ju vara någon rörelse vi gör som inte är lämplig.

Blir faktiskt värktabletter idag och en dusch med kokhett vatten. Ungefär nu jag önskar mig en massagestol och ett badkar!

Dagens stola: Jag svor inte och tappade inte humöret en enda gång trots jag inombords kokade av svordomar hihi jag tillät nästan stressen att ta över men som vanligt "Stressen förvärrar bara så likabra att hoppa över det besväret"

RuiXue
2012-10-05 23:24
#6

Arbetade trots värk och trötthet i flera månader, eller egentligen flera år, men jag räknar det som månader i och med att mitt liv var relativt normalt fram tills strax innan jul 2010. Under våren 2011 hände det att jag kom till jobbet på kryckor och nästan alltid med värktabletter i kroppen och med mig för att bättre klara dagen. Kämpade på som en envis åsna på lagret tills det bara inte gick längre. Men fy vad jag saknar att KUNNA arbeta som jag en gång gjorde!

Jennie


Annons:
[Aquelegia]
2012-10-06 10:23
#7

#6 Samma som för mig då det funkade aldrig hundra i arbetet, Man kände hela tiden att det var NÅNTING som var "fel" för man orkade aldrig likamycket som dom andra utan att ha ont. Men när det väl sket sig rejält i fysiken så gick allt utför i rasande takt.
Då var man dum och jobbade dubbelt så hårt för att försöka tränga undan. Att kunna jobba som jag gjort saknar jag dock inte i efterhand. Det tog tid men nu saknar jag inte den där arbetsidioten som inte kunde bara göra jobbet "normalt" jag var alltid tvungen att försöka bevisa att jag kunde trots att jag egentligen inte orkade.

Kan inte se mig jobba 100% på minst ett år men 75% räcker fin fint det är precis på gränsen men så pass att det funkar. Har faktiskt inga värktabletter på jobbet av ett enda skäl.
Jag FÅR inte dölja om jag har FÖR ont utan då får jag snällt erkänna att jag inte orkar och gå hem för dagen. Annars orkar jag inte nästkommande dagar.

Kan lova att jag svor som attan inombords igår för jag inte hade värkisar men men jag duschade kokhett när jag kom hem och avnjöt en ljummen öl. Kände mig mänsklig igen för idag efter jobbet skall jag på middag i goda vänners lag. Det överskuggar allt jobbigtGlad

[Aquelegia]
2012-10-06 22:25
#8

Kan ni tänka er chocken när jag vaknade helt okej i kroppen idag! Trodde aldrig jag skulle må såhär "bra" efter fredagen men jodå. Visst var det körigt idag och höften må jag lova påminner sin existens MEN det funkar liksom.
Kokheta duschen igår och mycket massage hjälpte mot smärtintensifieringen Glad

[Aquelegia]
2012-11-28 18:39
#9

Nu har jag jobbat i 2 månader snart 75% och märker nu vad jag långsiktigt behöver ha hjälp med och diverse stöd jag måste skaffa.

Första är en stabil hållningssele. Sista jag var själv med leveranser slutade det i en låsning som gjorde sjukt ont och jag gick med värk och feberkänsla i kroppen flera dagar efteråt.

Vi kommer äntligen även få en kylningsanorning och större arbetsyta i matlagningsdelen så vi slipper plocka in och ur sallad, dressingar och dylikt ur kylen vid minsta beställning. Det kommer kunna "stå framme" vid beredningsbänken och därmed minskar vi skaderisken i ryggarna! Skrattande

Har hämtat ut mina halkfria skor som är guld värda! Slipper sladd och ryck i kroppen.
Nästa mission är att få bort döytorna och få in bänkar med kyllådor som går att dra ut så man slipper lyfta ur kantinerna ur kylen i köket.

Chestnut
2012-11-28 19:27
#10

Trots att studier, delvis förlagda på distans dessutom, är betydligt flexiblare och lättare för kroppen saknar jag att jobba som jag gjorde i somras. Det var mera stimulerande för huvudet, jag kände att det var mer meningsfullt. Med lite anpassningar, typ att ha ett varierat schema och lite annat sådant (och formell utbildningFlört) hade det säkert funkat i många år för mig med liknande arbetssysslor.

Med vänliga hälsningar
Chess

qawqaw
2012-11-28 19:57
#11

Jag har fått äran att stå i en vårdcentrals reception, jag har haft krämpor i samband med graviditet och på mitt jobb innan fanns ingen tollerans eller acceptans om arbets inskränkningar men när jag hamnade inom vården var det tvärt om. Det är väldigt varierande och givande jobb och ibland så hjälper det iafl för egen del att se hur människor orkar vara glada trots tuffa diagnoser och problem. Jag kunde själv bestämma hur jag ville lägga upp min arbetsplats och göra det bäst för mig vilket den chefen ansåg var jätteviktigt. Den nya chefen har sagt att är det lugnt på mottagningen uppuntrade han till att man tog en snabb promenad (företaget betalde), och sen började en massör komma varje vecka som företaget också stog för under arbetstid. Jag hoppas att jag hitter ett lika förmånligt jobb efter årskiftet.

Anterrabae
2012-11-28 21:15
#12

Jag älskade att jobba! Saknar det så, särskillt inom restaurang! Men fick sluta när jag efter bara 2,5 månader fick gå ifrån jobbet med spymigrän, nära hälften av arbetsdagarna..

//Ida

Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade

RuiXue
2013-01-08 00:50
#13

Fortfarande sjukskriven, 3 månader åt gången nu sedan typ Oktober 100% som innan, ser ingen ljusning och har blivit rekommenderad att söka Aktivitetsersättning av min handläggare på FK. Saknar att jobba otroligt mycket! Men finns inte i min värld att arbeta med något som helst när vardagen inte ens går ihop hemma på grund av värk, insomnia och den där jäkla trötthetenSkrikandes Inte ofta jag tar mig utanför dörren eller längre bort än till mina föräldrar.

Försöker komma på någon bra affärsidé och starta upp något själv, men att komma på något är inte det lättaste…

Jennie


Annons:
[Aquelegia]
2013-01-08 14:58
#14

#12 Jag med, saknar jobbet inom restaurang. Nu komemr den lugnare perioden så skall be om att få återgå som servitris 1 gång i veckan. Kommer bli så skönt att kunna röra sig på större områden igen och inte vara så bunden till ett ställe.

#13 Den känslan minns jag ack såväl. När det enda man såg var sjukskrivning och längtan till jobbRynkar på näsan
Om man bara kunde komma på den där miljonersidén!
Jag har min men jag orkar inte just nu ta tag i det. Det krävs för mycket koncentration och för många vakna timmar på dygnet men jag skall dit.
Just nu är det flyttat till närmare 40 årsåldern Tungan ute

RuiXue
2013-01-08 17:51
#15

#14 Man blir så himla rastlös av att bara vara hemma! Är ju så van vid att allt är full fart, men nu har jag bara vart hemma i 1.5 år och inte ens arbetsträning finns på kartan! Visst finns tankar på studier, drömmen om fysikstudier finns ännu, men kan inte fokusera på något mer än några minuter och har hopplöst teflonminne så att lära sig något är lättare sagt än gjortObestämd Att sen ha flyttat för långt ifrån drömskolan gör inte saken lättare heller, klarar inte att flytta igen!

Om jag ska kunna vara självförsörjande och inte leva på bidrag eller FK så måste jag komma på något som kan göras helt och hållet hemifrån, utan fasta tider så jag kan göra något när som helst på dygnet när kroppen tillåter. Men varkens idéer eller sådana jobb växer på trädRynkar på näsan

Jennie


[Aquelegia]
2013-01-08 18:02
#16

#15 Åh, jag längtar verkligen så till ett jobb man delvis kan göra hemifrån. Jag kommer dock alltid fortsätta med ett delvist aktivt jobb. Det ger mig så mycket att värken inte är i fokus en stund om dagen.
Stressa inte upp dig över att du är sjukskriven nu. Stress förvärrar bara saken!

Hihi idag var min sambo lite rolig. Han frågade mig imorse för tusen gången denna veckan typ "hur jobbar du idag" GHA jag var ju ledig idag MED hihi, varpå han svarade "nu igen" japp. Så underbart är livet när man jobbar 75% Sedan jobbar jag ganska korta pass. I genomsnitt 5-6h per dag. Någon dag då jag kör ett 9h pass för att få ihop timmarna men ja. Jag är ganska mycket ledig. I jämförelse med den som jobbar 100% vill sägaFlört Hinner nästan alltid med något annat under dagen. Känns underbart att ha fattat att livet är för kort för att jobba bort.

Chestnut
2013-01-08 23:36
#17

#15 Fast det finns mycket stöd att få när det gäller kognitiva svårigheter så uteslut inte plugg helt du! Försök istället och läs bara några % (viktigt att det är något du är intresserad av!) på deltid och se till att du får hjälp. Liksom börja någonstans för annars kommer du ju knappast att bli bättre, du måste våga börja ställa krav istället för att säga "kan inte" vilket är min reaktion när jag läser vad du skriver!

Arbete/studier gör så mycket mentalt så man klarar av smärtan lättare än om man är hemma större delarna av dagarna. Det är sant!

Tyvärr kan ju morfinpreparat sätta ner den kognitiva förmågan och ge teflonminne… Bara en tanke för er andra som äter den typen av smärtstillande. Är inte säkert att man känner av det själv, men det märks på resultat, andra märker det.

Själv tänker jag försöka jobba nästa sommar igen. Saknar det för mycket så tänker åtminstone försöka.

Med vänliga hälsningar
Chess

Ladydragon
2013-01-09 01:38
#18

15# sen är ju tyvärr risken stor att Försäkringskassan tvingar ut dig i nån aktivitet eller Arbetsträning Obestämd

RuiXue
2013-01-09 03:13
#19

Har tänkt kontakta Komvux för att se om jag kan få läsa upp matte B, C och eventuellt D och E samt Fysik A och B och Kemi A och B och Biologi B där. Stora drömmen är att plugga fysik, helst astrofysikCool

Nja, teflonminnet har jag haft länge, långt innan jag någonsin vart i närheten av morfinpreparat. Speciellt illa är det med matematiska formler! Glömmer dem hela tiden, kan aldrig få in i skallen hur de används och borde få nobelpriset i att misslyckas med mattetalTungan ute Sen att hjärnan är lika hypermobil som lederna hjälper inte heller. Kan helt enkelt inte fokusera några längre stunder på något som måste fastna i skallen. Har alltid vart sån… Jag kan läsa en skönlitterär bok en gång och minnas hela boken, men när jag måste lära mig något så halkar det ut direktSkrikandes Men har tydligen ett IQ på strax över normal och fick 1.0 på högskoleprovet den första och hittills enda gången jag gjort provet, så dum är jag väl inte precis, även om det känns så när man tittar på gamla betygObestämd

Jennie


qawqaw
2013-01-09 08:49
#20

#19 jag ringde Vux i A-ås och deras program har start i höst igen.

Jag har nog dom met ignoranta arbetsgivarna för tillfället, dom skiter fullständigt om jag har så ont att jag inte kan gå för vem annars ska torka rumpan och byta blöja på domTungan ute

Annons:
Upp till toppen
Annons: