![[Aquelegia]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Längtan efter att springa!
I slutet av förra sjukskrivningen gick det så pass bra för mig att jag klarade lättare löpträning.
Sedan jag blev sämre igen har det inte gått att springa nästintill alls.
Dock finns det mycket spring i benen ojoj.
Vill bara ut och känna mig sådär lättsamt trippande med långa steg och flyga fram längs vägen.
Frågade sjukgymnasten sist om vad han ansåg om lättare löpträning igen men fick avslag på den förfrågan med en menande blick.
Gha, så här sitter jag nu hemma och inväntar miraklet när jag kan klara av att springa igen.
Saknar ni att kunna springa? Siktar ni på någon sorts bättre rörlighet för mer aktiva saker såsom att löpa med mera?
Jag har aldrig kunnat springa. Så liten jag vart så har jag vart kass på allt vad löpning och jogging heter
Jennie
När jag bodde på landet sprang jag ofta små busrundor. Har även varit duktig på distans men aldrig varit någon höjdare på att springa typ 100m.
Snubblade och slog mig så hårt då så la av med det i högstadiet när jag började inse att något inte stämde fysiskt vid snabba accelerationer. Men just det där sprittandet och den endorfinfyllda känslan man får när man springer/löper, det saknar jag.
Saknar? Det har jag aldrig klarat…
Springa utan smärta mm vet jag inte hur det är.
#3 Utan smärta hehe ja alltså jag är sådan som verkligen går igång på endorfiner. Blir smärtlindrad av att löpa igång glädjeämnen. Går dock självklart bara på riktigt bra dagar. Oftast orkar inte knän, fötterna, höft och rygg med men när allt väl är i okej fas så funkar det. Löpte iofs bara 2 gånger och då i intervall dock överskattade jag min kropp.
Efter det gick det inte mer så riktigt löpning trots intervall (5 minuter springa 4 gå) kommer jag nog aldrig klara igen men lite försiktig intervall någon gång i månaden vore skönt just för att jag mår så otroligt bra av det i kroppen. Minsta lilla felsteg dock blir konsekvenser så det är inte utan risker jag kommer stå på löpband igen. Snackar då inte om att springa en halvtimme utan springa 1 minut gå 4. Mer får jag inte
Jag vill verkligen. Handlar mest om viljan att springa. Önskar jag kunde löpträna regelbundet för jag blir så glad.
Har aldrig gillat att springa och definitivt inte längre sträckor. Blir bara less och uttråkad (och trött). Varför springa när man kan cykla, gå, åka bil eller något annat skoj 
Hade dock rätt bra fart i benen när jag var liten även om jag vrickade fötterna stup i kvarten.
Nu mer springer jag inte en meter om det inte är så att jag håller på och blir överkörd.
Sthlms övergångställen behöver man inte stanna på, helst ska man som bilförare gasa över dem 
Qui dormit, non peccat
Springa är för mig oerhört smärtsamt (och absolut ingenting jag ens SKA kunna göra längre) men endorfinkicken och den nöjda känslan efteråt… DET saknar jag!
Med vänliga hälsningar
Chess
#6 Precis den känslan den saknar jag men får se om jag lycks bygga upp så pass bra ork i benen att det går igen. Vore härligt
Har tränat mycket i mitt liv innan jag fick problem. Saknar den här känslar av att ta ut sig maximalt och den där kicken av att träna och få bättre kondition och styrka .
jo jag kan sakna det hade några år i tonåren då jag mådde rätt oki och kunda löpträna spelade även fotboll…
det som jag tycker kan vara lite som ersättning för löpträning är promenader med gåstavar kanske är något att prova?
#8 Oja, tänk att kunna ta ut sig helt, slänga sig i soffan en stund och efter att ha hämtat andan resa sig upp igen som normalt. Det vore nått ^^
#9 Är tyvärr för rastlös för promenader. När jag är hundvakt ibland kan jag inte bara gå ut en sväng utan det skall kastas pinne eller busas i gräset. Däremot gillar jag att gå på löpband och kunna hålla mig i samtidigt. Ungefär en form av "gåstav" att hålla sig i. Man håller sig mer upprät vilket ju hjälper kroppen. Något att tänka på när jag sansar mig lite med mina försök att klara allt som förr Har faktiskt prövat på gåstavar men blir för snabbt trött i armarna för dom är ännu för svaga.