Annons:
Etiketterkostläkemedelhjälpmedel
Läst 2114 ggr
[Tassy]
2012-07-23 11:19

Debatt: Smärtlindrad vs smärtstillad

Det är mycket diskussioner till och från angående smärtlindring och hurvida det hjälper eller inte. Därför tänkte jag försöka väcka lite allmän debatt i ämnet, för att se hur ni tycker och tänker.

Jag tror att till viss del har några av oss svårare att få kroppen att svara på smärtlindring, men jag tror även att en del lägger ribban för högt, och förväntar sig att bli smärtstillad i stället för smärtlindrad.

Hur tänker ni?

Anser ni att ni blivit hjälpt om tabletten kapar smärttopparna och tar bort det värsta, eller anser ni er ej hjälpta innan ni är så gott som helt smärtlindrad?

OBS: denna diskussion är allmän, och inte tänkt att börja diskutera enskilda preparat.

Annons:
Chestnut
2012-07-23 11:25
#1

Har man kroniska smärtor är det orimligt enligt min smärtläkare att med läkemedel förvänta sig smärtstillande effekt utan vad som är realistiskt är att sträva efter att läkemedlena ska få ner smärtan (grunsmärta/smärttoppar) på en dräglig nivå så att man har en fungerande vardag. Strävar man efter smärtfrihet visar studier på att risken för missbruk ökar då risken för "kickar" ökar.

Att bli smärtstillad är bara något att sträva efter för dem utan grundsmärta som får akut smärta av någon orsak exempelvis njurstensanfall.

Jag tror också att många ratar smärtmediciner då de förväntar sig att bli smärtfria istället för lindring av det värsta.

Med vänliga hälsningar
Chess

hus-musen
2012-07-23 11:25
#2

Jag är realist, helt smärtstillad blir jag aldrig.
Så fullt nöjd om det kapar värsta topparna så jag inte ligger och gråter och vrider mig av smärta. 
Lite ont har ingen dött av, även om det är fruktansvärt irriterande.

Qui dormit, non peccat

 


[Tassy]
2012-07-23 11:30
#3

När det handlar om mina grundsmärtor så är det kapa topparrna som gäller här också, dock når jag den effekten bäst med NSAID, vilket jag inte får äta pga magen. Så jag får snäppet över det, vilket oftast gör mig helt smärtstillad, vilket i och för sig är väldigt skönt för stunden, men förrädiskt farligt! Jag får verkligen passa mig så jag inte kör på som vanligt och skadar mig. Jag brukar därför bara ta halva eller i bland bara en fjärdedel av min rekommenderade dos, då ligger jag bra smärtmässigt, det är hanterbart, men jag kan inte köra på som vanligt.

När det kommer till vanlig värk typ ont i huvudet så har jag dock det där tänket att all smärta ska bort, haha Tungan ute

hus-musen
2012-07-23 11:32
#4

Å ja ont i huvudet ska tvärbort, avskyr det! Samma med ont i öronen, då ska det vara smärtstillat på sekundenTungan ute

Qui dormit, non peccat

 


[Aquelegia]
2012-07-23 12:43
#5

Jag siktar på att helt kunna leva "normalt" förutom mina begränsningar och strävar därför efter smärtlindring. Är smärttopparna och smärtintensifieringen under kontroll så klarar jag det vardagliga och kan börja med lite hårdare kraftansträngningar.
Har hittills inte märkt någon markant skillnad med värktabletter men i vissa fall kan det lugna ner smärttopparna någon halvtimme så att man återfår lugnet och kan klara av det värsta bättre.

Använder enbart Pamol maxdosen vid dåliga dagar. Mer än så vågar jag inte då jag insett att allt som skadar kroppen och får den att bli sämre MÅSTE undvikas. Skulle jag fortsatt jobba hade jag skrikit efter starkare.

Det är på tal om muskelavslappnande med smärtstillande för att försöka undvika den värsta värken som förstör så att jag inte behöver hamna i bott när det går bra utan kanske kan ta snäppet upp och vara mer långsiktigt smärtstillad, framförallt göra kroppen smidigare och därigenom minska skaderisken som ju ökar värken/smärtorna och på så sätt försöka kringgå det värsta.

Helt smärtlindrad tror jag är svårt då minsta lilla felbelastning/skada får våra kroppar ur balans. Så smärtlindrad så att vardagen flyter på vill jag vara!

RuiXue
2012-07-23 23:30
#6

Strävar efter smärtlindring. Tror i ärlighetens namn att jag aldrig vart helt smärtfri nu så här när man tänker tillbaka på livet även innan min HMS/EDS ens började påverka min vardag.

Tyvärr krävs det mycket starka preparat för att ens bli marginellt lindrad.

Ska be min läkare om att få prova muskelavslappnande medicin efter rekommendation över telefon av sköterskan på Ulf Frejvalls mottagning härom veckan. Kanske kan det göra att jag blir bättre lindrad och dessutom får bättre effekt utav de smärtstillande jag tar.

Jennie


Annons:
[TrollKvinnan_66]
2012-09-15 09:31
#7

Hej, ny här…och har i grunden en fibromyalgi diagnos, som jag har levt länge med över 30 år - just nu misstänker min nya läkare EDS då jag bara blir sämre och sämre…Då läkaren kollat igenom min gedigna journal och sett helhetsbilden så anser läkaren att det är EDS.

Jag har hela mitt liv sökt smärtlindring men då jag är så överkänslig mot mediciner, så har inget fungerat…så det enda jag äter i dagsläget är Alvedon, som magen klara av (än så länge) sen försöker jag promenera i den mån det går och har även återigen påbörjat att vara i vatten/simma - har dock problem med klor, då jag även har en SHR diagnos (hyperreaktiva slemhinnor) och en IBS diagnos.

Jag kan dock inte simma ordentligt Tungan ute då jag simmar snett med underdelen av kroppen och inte kan göra simrörelserna med benen…

Men jag försöker röra mig i vatten för det ger viss lindring och i vår bassäng här (vanlig) så har dom varmare vatten, vilket är jätte *gött* för kroppen! Värme är bra - ger lindring och jag tänker försöka hitta stöd för händer och fötter som är varma, som gosiga tofflor och vantar - kanske (vet inte är så ny på detta) skall även köpa en gosig filt som jag kan linda in mig i då jag halvsitter/ligger i soffan, är väldigt frysen av mig! Jag håller just nu på mycket med att finna en bra kost och lösning då magen är besvärlig ända från munnen till ändtarmen…Äter Sempers probiotika droppar för bäbisar 5 om dagen, för att hjälpa magen, ätit Lunelax Granulat pulver sedan 2004 men får gasbesvär nu och har börjat prova svällda phyllisfrön istället, dom kan visst också ge gas (gelen) men dom hjälper bra mot ändtarmsbesvären till viss del (invärtes hemorrojder, bristningar, blödningar m.m.) försöker dock hitta en lösning på lindring kring detta just nu…tycker om näringslära och har på grund av mjölk, gluten, ägg, soja intolerans (överkänslighet) en annorlunda kost…bloggar en del om mat Glad Jag har alltid haft daglig smärta och minns inget annat, tränade mycket som ung, överrörlighet är jag född med, fick tidigt besvär med "hakningar/låsningar" ryggbesvär - ländryggen/skolios men tränade på så gått det gick - envis och tjurskallig, ingen visste ju och jag fick massa olika korniska "slaskdiagnoser" även astma, fast jag ej har det - alla näsblödningar, alla oförklarliga blåmärken har man ej kunnat förklara - fram till fibromyalgi diagnosen på 90-talet sen har man skyllt allt på fibron och sen svårt att bli gravid och till slut en jobbig/svår graviditet 1997 och efter det finner man orsaken - endometrioser, hysteriktomi operation och nu cystor på äggstockarna…tandbesvär, dragit tänder som faller sönder kring amalganen och blev beviljad en sanering men kunde ej göra den pga. hysterektomi operationen som gjorde mig så sjuk så länge…2011 hette det att jag nu även nog har artros…men besvären med fötter och händer kan dom ej placera till fibron eller artrosen *suck* inte blödningarna och blåmärkena heller, inte tröttheten, eller muskelstyrkan som nu är nere på 40% och att jag stelnar mer och mer men ändå är överrörlig - töjbar…liksom!

Efter flytt förra året och att jag blir sämre och sämre…utförsäkran (halvtid) så fick jag ny VC och läkaren sjukgymnast, kurator - som reagerade på helhetsbilden…och direkt tog tag i detta och utredningen är i full gång just nu kring EDS - läkaren säger att det är detta jag har, vill endast få fram vilken sort men mest troligen hypermobil, skall till en sån genetiker (remiss) och min dotter som har samma symtom som mig skall även utredas!

Ops, vart ju en hel roman Skrattande men detta är orsaken till att jag hittade hit, vill lära mig mera, få tips på hjälpmedel och surra med andra i samma sits, hade tänkt skriva en presentation men hittade ingen tråd för detta…(messat admin med fråga kring det) så detta blir väl som en slags presentation också, kan man säga…Men mitt mål är smärtlindring utifrån min förmåga, att acceptera att så här är det, göra det bästa av situationen, få ordning på kosten (tarmen) och slippa stressen i min vardag av tex. ovisshet kring Fkassan och då gäller det även min dotter som har Aspergers Syndrom/ADD m.m. och inte har en fungerande skola! Detta påverkar ju mig genom stressen, som påverkar kroppen! Värme, simma, promenader efter förmåga och Alvedon är det som gäller just nu…

Har käkat tunga mediciner innan men reagerar med olika "allergiska" reaktioner och stuntar i dom numera…avslappning - meditation - stressfritt, bra kost (fungerande för tarmen) ger en ganska bra vardag då alla bitarna fungerar tillsammans…

Moonwing
2012-11-10 21:00
#8

Jag har efter många år med värk lärt mig att det är bättre med litta värk, och vara lite pigg varje dag än ingen värk några dagar och helt utslagen i en vecka.

När jag arbetade som hårdast (gick dubbla pass som uska i primärvården) gav jag allt för att vara smärtfri, för att funka på arbetet(bla trodde jag att hårdträning var en av lösningarna)-det stod mig dyrt efteråt, och det var bara jag och min familj som fick betala.

Har varit smärtlindrad någon gång sen jag blev helt sjksk -03, men då har det alltid varit en dag då jag i min grundstämning och fysiska skicket haft "en bra dag"..men de dagarna är få, kan jag säga.

Är född med lätthet till skratt och det har fått många att tro att man inte har ont-det är synd, för just den egenheten har hjälp mig själv väldigt mycket.Flört

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

[Aquelegia]
2012-11-11 10:46
#9

#8 Otroligt bra beskrivet, så gör jag med värken med förutom dom dagarna jag inte kan styra tungheten på jobbet om jag är ensam till exempel men annars ja lätthten till skrattet löser väldigt mycket!

Anterrabae
2012-11-11 13:45
#10

#7 Du skulle kunna skrivit om mig! Fast jag har inte haft det så länge. Min mage är inte så illa som din, men jag har allt det du beskriver. Och lite annat med! Flört Jag hälsar dig även välkommen in på Kost.ifokus där vi har om mål at med just kost och näring må så bra som möjligt.

Personligen är jag lite kluven till det där med smärtlindring. Jag har alltid som mål att bli smärtstillad, för det är så skönt. men jag förväntar mig det inte. Jag har även satt en gräns för hur starka, och hur mycket värkmedicin jag får ta. Jag tror att jag har en ganska hög smärttröskel (precis som alla här nog har) vad gäller vardagssmärta, men jag har nästan Noll tolerans mot extrasmärta. Typ huvudvärk, smärta och värk från skadade leder och ben osv.

Jag är även läkemedelskänslig så till vida att jag behöver inte så mycket medicin, hög dos etc för att få ev effekt. Men effekten kan lika gärna utebli. Och då hjälper det inte vad och hur mycket jag tar. Så det är lite som två alvedon eller inget alls. Jag kan unna mig Norgesic, för att slappna av, en till natten. Men jag sparar på dem för jag vill inte förlora den marginalen, utvägen.

//Ida

Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade

Chestnut
2012-11-11 14:04
#11

Sen tror jag också lite att det beror på hur starka medel som krävs för att bli smärtstillad/lindrad.

Själv är jag för tillfället på det steget att det krävs starka morfinpreparat dagligen för att uppnå tillräcklig lindring för att kunna klara av vardagen och ha livskvalité. Smärtgenombrott kräver extra morfin som bara lindrar, inte mer.

Hade det räckt med alvedon eller antiinflammatoriska vid behov för att bli smärtstillad hade jag troligen resonerat annorlunda. Jag har varit där och strävar tillbaka dit när man rent kirurgiskt och medicinskt har behandlat grundproblemen…

Dessutom har jag inget smärtsyndrom i grunden utan enbart "skadesmärta" vilket givetvis gör att det är lättare för mig att få ner smärtorna på minimum sen utan tabletter. Men så länge "skadorna" (i brinst på bättre ord) är i det skick dem är nu behöver jag värkmedicin för lindring.

Med vänliga hälsningar
Chess

[TrollKvinnan_66]
2012-11-11 15:25
#12

#10 jag är med på kost sidan, försöker läsa och kolla igen där en del, tackar…det blir lite trist då man inte kan äta allt att lyckas lista ut egna recept på godsaker =) mm.

Anterrabae
2012-11-11 16:54
#13

#11 Förlåt, jag vet ju det igentligen. Har varit så snurrig i skallen på siståne så jag håller inte reda på mycket nu. Skäms har inte många hela eller "raka" tankar för tillfället.

Nej det är inte lätt, men det är i därför vi ska hjälpas åt KyssGlad

//Ida

Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade

Annons:
DesK
2012-11-14 07:37
#14

Nu har jag funderat lite på denna frågan! Jag tycker nog att det beror på vad för slags smärta det handlar om. Generellt bör det väl vara smärtlindring som gäller för de flesta. Värk på grund av exempelvis dåliga leder påminner en ju om att vara försiktig, om man då tar bort den värken helt med medicin, så är det nog lätt hänt att det kommer surt efteråt, med än värre värk. Personligen mår jag inte bra av värktabletter, så jag är så återhållsam som det bara går.

En grej, skriv ihop! Särskrivningar skadar allvarligt din hälsa, missbruka inte mellanslagstangenten.

Moonwing
2012-11-17 22:39
#15

Bra skrivet Desiree, det är svårt att säga ifrån i "förebyggande syfte"-när man tex är smärtlindrad att;"Nu vill jag spara mina krafter, annars rasar jag ihop nästa dag, eller vecka.." (ingen förstår ju någon som inte ser ut att ha det ont)

#9 Tack!Kyss

..-jag skall heller inte sticka under stol med att jag upptäckt för egen del, att det en del perioder inte hjälper om jag så skulle formligen vräka i mig mediciner-eller tvärtom! Dessutom far jag själv illa på morfin/kodein-likn.preparat och det är inte kul att ligga över toan heller..har man dessutom lätt att bli förstoppad och har stomi, då kan man få andra problem istället som bidrar till ännu värre värk (det är en farlig cirkel det med mediciner)

Jag är själv förvånad över smärtperiodernas paradox, och tror alltid när jag "växlar", att jag inbillat mig..och blir tex lite euforisk när jag knappt behöver någon medicinering, då man lätt blir övermodig. Något som slår en hårt i ansiktet när man kommer in i en period som jag tex befinner mig i nu (går upp med käpp om morgonen)

Jag tror man kommer lösa gåtan, och jag tror den hänger ihop med andra sjukdomar..vi "är en bit av den vägen", och kanske är det lättare att tänka så, att genom det vi går igenom så slipper framtida drabbade lida så..Flört

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

[TrollKvinnan_66]
2012-11-18 07:43
#16

Jag vill bara lufta en tanke jag haft genom åren…jag tror det hela är neurologiskt och att alla "brister" hänger ihop! Att signalerna inte funkar som dom ska, varken mellan hjärna och tarm eller övriga kroppen…

Lite så att vi förändrats för mycket från vår grund liksom, både i sättet att leva (samhället) och att äta…stressen, kraven, skitmaten - ger genetiska förändringar, allergier, neuorologiska svårigheter/brister…

Vi får ej i oss det knopp och kropp behöver, vi får skadade gener/dna, överskott på icke bra enzymer av olika slag och mindre av det bra endorfinerna och allt annat sånt…för mycket olycka för lite lycka!

Kombinationen av gener, miljö, föda osv. syns nu mer och mer…

(bara mina tankar)

[Tassy]
2012-11-18 13:15
#17

#16 På det stora hela stämmer dina teorier väldigt bra.

Vi har ju som bekant defekt kollagen, och detta påverkar kroppens olika signaler på diverse vis.

Miljön runtom oss påverkar väldigt mycket mer än vad många tror, och på sikt är det säkert inte helt omöjligt att det kan påverka såpass, det vet jag ej. Det kan ju vara en pusselbit i helhetsbilden så att säga.

Angående själva DNA:t och genetiken så är det en otroligt komplex fråga, där det handlar om både fel i den egna kodningen och arv. Om jag ska försöka förklara utan att använda fackspråk så skulle jag säga att vi har alldeles som små manicker som skriver vårat DNA, dom bygger ett pussel av beståndsdelarna. Varje bit har sin plats, och passar inte in om man sätter den fel, som att trycka en fyrkant genom ett runt hål. Ibland händer det dock ändå att någon bit sätts fel, och då uppstår en spontanmutation i genkoden. Detta kan få en rad olika följder beroende på vart i koden felet hamnar. Hamnar det på biten som styr kollagenet med mera, då får vi nämnda sjukdomar. Detta är dock ovanligt, då det även finns manicker som åker och "rättstavar" ifall första manicken skriver fel, men ibland slinker det igenom.

Sen ärver vi ju DNAt ifrån våra föräldrar, och då är risken (i detta fall) rätt så stor att även den felaktiga delen hänger med till det barn som blir till.

Nu blev det väldigt rörigt och svamligt, men det är otroligt svårt att förklara utan facktermer och "läkarspråk".

Anterrabae
2012-11-18 16:40
#18

Fast jag tror inte genfelet inte är så ovanligt. Tror att många bär den, men att långt ifrån alla blir sjuka. Man kan ha vissa symtom på att man bär genen men är helt frisk, eller besvärsfri för övrigt. Helt olötsligt har det dykt upp massor i min omgivning, som har tydliga eds-grejer töjbart skinn och överrörliga leder. Men är besvärsfria. (Min ingifta svåger kan dra ut halsskinnet så det ser ut som gälar, han ser ut som en muräna) ;) osv osv..

//Ida

Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade

[Tassy]
2012-11-18 16:43
#19

Visst kan man ha vissa "komponenter" utan att vara sjuk. Det är ofta det som ställer till det både inom vården och bland personer runtom. "jag är ju också sådär, jag mår inte dåligt" etc.

Anterrabae
2012-11-18 16:52
#20

Jo den varianten har man ju också fått höra, gärna i kombo med att man är "lite psykisk" :P Lite OT, eftersom tråden handlar om smärtlindring. :) jaha relaterat är det i alla fall!

//Ida

Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade

Annons:
Moonwing
2012-11-20 00:46
#21

#18

"Fast jag tror inte genfelet inte är så ovanligt. Tror att många bär den, men att långt ifrån alla blir sjuka. Man kan ha vissa symtom på att man bär genen men är helt frisk, eller besvärsfri för övrigt."

…vilket i sig hänger ihop med smärtproblematiken, det är svårt att förstå någon som ser ut att vara tex lika vig som en själv, men säger sig ha ont överallt..Flört

Därför tror jag smärtproblematik inte är isolerat i alla fall till hypermobilitet, utan även härrör ifrån andra (kanske gemensamma) "sjukdomstillstånd"-där tror jag man gör klokt i att försöka hitta en gemensam nämnare, då blir det även lättare att hitta rätt sorts smärtlindring/smärtstillning.

(Såg att ni hade en mycket intressant artikel/inlägg som tog upp en länk om detta..)

Funderar mycket på i min vardag om det som du Trollkvinnan, tar upp..att "allt" måste lixom funka , på bästa möjliga nivå..när det gäller psyke, kropp, mat osv-det är viktigt med en helhetsbild på vårt välbefinnande när det gäller hur vi upplever smärta, speciellt-eftersom den inte bara "sitter i kroppen".

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

[TrollKvinnan_66]
2012-11-20 10:57
#22

#21 Håller med dig - helhetsbilden, för "sjukdom" sitter ju inte bara i kroppen liksom och just EDS påverkar ju så mycket då hela kroppen och knoppen består av bindväv tex.

Sen att gå länge med smärta påverkar ju hjärnan, välbefinnande, konsentrationen, minnet osv. även stressen gör ju sitt, att aldrig få hjälp eller tro sig vara "galen" ungefär! Vilket i sig gör att man är tillbaka till ett smärtillstånd igen - det går som bara runt, hur bryter man det hela?

Jag tror på att se till helheten, allt skall fungera, mat, själen, psyket, fysiska - hitta en balans…

Moonwing
2012-11-21 23:15
#23

"det går som bara runt, hur bryter man det hela?"

Flört..Där!..-tror jag vi har kärnan! Hur mycket eller lite ont man har måste man lixom skaffa sig en slags kontroll över sin kropp, var än värken sitter mest.

Det är något man kan behöva hjälp med, eller tom klara på egen hand, då är det viktigt att man inte blir negligerad i tex vården, hemmet osv..i slutändan är det alltid ens eget ansvar, men som sagt man kan behöva hjälp på vägen till sin "värkhantering".

Tror helhetsbilden av människan ökar och vi alla inser att det är bättre att ge den enskilda verktygen , vad de än består av för att kunna hantera sin vardag.

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

[TrollKvinnan_66]
2012-11-22 08:19
#24

Basalkroppskännedom IBK http://www.ibk.nu/

Kanske vore nått?

[Aquelegia]
2012-11-22 09:53
#25

Något som alla med smärtsyndrom borde få lära sig är mindfulness. Många viftar bort det och tycker att sådant bara är fuffens men som ni diskuterat så håller jag med. Kärnan i smärthantering är att ALLT i kroppen skall klaffa.

När jag jobbar tar jag med egna matlådor för maten på jobbet är för energifattig (hamburgare osv) Tar även med mellanmål för att uppehålla blodsockret och därmed kroppens ork/energi. Ju mer jag orkar tack vare energin jag tillför dest mindre risker för att kroppen strejkar (vid normalt arbetstempo)

Sedan att lära känna sitt inre lugn är a och o för min smärthantering. Att kunna prata med sig själv inombords, förklara för kroppen att det är okej att inte vara i så bra skick ibland och berömma den när värken varit under kontroll. Låter superfånigt men om jag inte minns fel finns det en tråd om midfulness här som vi kan diskutera det vidare i.

Jag behövde iaf hjälp med värkarbetet då jag hade gått med det för länge utan lättnad och utan förklaring så allt var upp och ner i signalerna. Som mest ont har jag när jag inte klarar av att kontrollera värken. Då skulle det vara extremt skönt att ha något som hjälper det mentala på traven i form av smärtlindring. För när värken är så stor att signalerna knasar är det mäkta svårt att få allt under kontroll.

[Jasså]
2012-11-22 14:16
#26

Basal kroppskännedom och mindfulness provar jag aldrig igen. Man tappar ju öronen när de pratar och tjatar hela tiden, om den röda tråden, känna sitt inre, Nä, för mig var det bara dravel. Smärtstillande och träning efter förmåga är bra, värme och avslappning. Art lära känna sina muskler är bra. Det är ingen psykolog jag behöver det är en sjukgymnast. Jag tycker att det snackas för mycket, det är inte psykisk ohälsa jag har, den är fysisk.

Moonwing
2012-11-22 15:08
#27

#26 Ja, till viss del har du rätt..man får inte utnyttja begreppen och snacka bort behovet hos en som behöver hjälp. Men totalt dravel är det inte..

Jag var med på den tiden i vården då förstföderskor tex kom helt oförberedda till sin "smärtupplevelse" (som en paralell)-det händer ju även fortfarande.

Jag kanske inte behöver säga vilken grupp som klarade sin situation bäst (i det stora hela-vi är ju alla olika)..

..så basal kroppskännedom, kanske inte är såå lätt att bortförklara..Flört

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Annons:
[Aquelegia]
2012-11-23 00:44
#28

#26 Förstår dig till fullo, just nu är jag inte så jätteaktiv i mindfulness (förutom grundsmärtorna) för just nu är det fakta, jag har skada på höften och det går INTE bort av att jag "pratar" med den längre. Smärtan är så stark att vara vila, värme och avslapping funkar för att hålla det i schack.

Jag ville inte veta av sådant där på väldigt många år men i och med förståelsen på varför min kropp mår som den gör så har det blivit naturligt för mig med mindfulness.
Hade jag inte blivit sådär stressad i kroppen vid smärttoppar då hade jag klarat mig utan.

Sen har jag ännu inte starkare än alvedon (som vi alla nog vet inte är effektiva för den starka värken) så det enda jag har då är just mindfulness. Förhoppningsvis klarar jag mig bättre med smärtstillande och behöver inte "tänka" så mycket värkarbete. Faktist bra less på att försöka klara allt med kroppens egna verktyg.
Det går åt mycket ork till att försöka övertala kroppen att tagga ner när den har ontTungan ute Ork jag vill ha över till annat.

Jag kommer inte sluta med mindfulness när jag får starkare smärtlindrande men det är som #26 säger att man kan klara det utan också. Har man bara tillräckliga verktyg för sin situation så. Glad

[TrollKvinnan_66]
2012-11-23 06:48
#29

Jag tror man får plocka ut sånt som passar just en själv som person då det gäller Basal Kropps Kännedom - att lära känna kroppen, avslappning osv. Jag testade Tai Chi och Chi Gong som ung och det var som nästan samma sak och det var "skönt" att lära känna varje liten del av kroppen och kunna kontrollera rörelsen men smärta försvann ju ej för det - jag tror att spänningarna i muskler och anspänningarna av leder och sener mm. ger ett tryck eller "energi" fält som smärtar i alla mjuka delar (bindväv mm.)

Att det som nöts och blöts mot varann så fort man rör sig, gör nått eller så…och att hjärnan inte alls funkar med signalerna utan står på REDO dygnet runt…liksom, för då jag väl somnar och sover (lätt) så känner jag några korta sekunder då jag vaknar att jag är "smärtfri" liksom…

Hoppas någon fattar hur jag menar?

Annars är det som dygnet runt en molnande, anspelande värk och smärta, som bara är där liksom!!!

Moonwing
2012-11-23 20:20
#30

Nej att kroppsmedvetenhet skulle hjälpa alla med kroniska smärttilstånd är naturligtvis inte sant, men dock är det hjälpfullt att veta varför man tex har ont..speciellt om man äter stak medicin..och inte den ens hjälper som tex vid fantomvärk eller när kroppen inte svarar på medicinen längre..

Vi är alla så olika, men håller ändå fast vid att det är bra att veta hur man fungerar-något jag upplever man har lite tid att förklara vid ett läkbesök.

Jag tror även att man inte skall göra det märkvärdigare än vad det är, kroppskännedom (sin egen kropp) har det flesta som har värk, sen är det olika hur vi fungerar som individer.

För typ 15 år sen var det en pilla vid en kaffepaus på jobbfikat som gällde för mig själv, idag är situationen annorlunda..jag måste även tänka på hur jag skall förhindra mer belastning på kroppen..det kallar jag tex "kropps-insikt", även om jag inte orkar med några , typ yoga-övningar längre..eller ens har råd att köpa den bästa kosten.Flört

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

hus-musen
2012-11-24 17:06
#31

Basal kroppskännedom är något jag kan rekommendera, det kan ge en viss förståelse över kroppen ändå. Men det är inget botemedel, vissa saker kan man tänka på och undvika/göra annorlunda men problemet kommer kvarstå. 
En kollega i den kursen trodde hon skulle bli frisk och blev besviken istället för att tänka efter på vad hon faktiskt kunde ha nytta av.

Qui dormit, non peccat

 


[Aquelegia]
2012-11-26 00:33
#32

Jag vill ha smärtstillad nu, orkar inte mer av den där energitärande pulserande värken hela tiden!! Blä, skall sova nu som "botemedel" och hoppas jag vaknar pigg!Skrikandes Somnar hela tiden efter jobbet.

Upp till toppen
Annons: