Myndigheter och sjukvårdsorganisation

Tom inför läkarbesök

2012-05-10 22:19 #0 av: [Aquelegia]

Som vanligt sitter jag här smått panikslagen för att jag inte har en aning om vad jag skall säga till läkaren imorgon. Ny läkare IGEN och har alltså ingen chans att förbereda mig efter hans inställning.

Jag är SÅÅÅÅÅÅ trött på att berätta om vad som är fel på mig, försöker lägga mina gamla besvär bakom mig och det är så ledsamt att hela tiden dra upp allt från dom senaste åren. Särskilt att prata om sjukskrivningen är känsligt för mig. Skall be om remiss till reumatolog iaf men vågar knappt det då jag antagligen ändå kommer få avslag som sist "du klarar ju dig i arbetslivet ändå"

Mitt största argument kommer att vara att förbereda mig för att en vacker dag kanske klara av en graviditet och att jag skall börja plugga till hösten förhoppningsvis så jag behöver veta hur illa det är med kroppen så jag kan anpassa vad jag utbildar mig till därefter.

Har fått massa råd förr men som vanligt är allt bortblåst ur teflonhjärnan. Alla nya situationer gör att jag blir helt koko och knappt ens vet hur man pratar. Så en fusklapp får nog allt följa med denna gången igen.

Anmäl
2012-05-10 22:26 #1 av: Chestnut

Lycka till! Fusklappar är bra, skriv ner ALLA funderingar och sålla sedan ut vad som är vikigast, kanske med överstrykningspenna markera "måste ta upp" (sjukskrivning+reumatolog)? Sen kan du beroende på läkarens inställning och tidspress ta upp det andra.

Jag har sprungit runt med en fusklapp i fickan hela veckan, väntar telefonsamtal från en läkare som jag haft i över ett år och ägnat många timmar åt att prata med... Blir lika ställd varje gång han faktiskt ringer (istället för att skita i det) så jag tappar hakan helt SkämsTungan ute

Förstår att du är trött på att dra alla symptom om och om igen, finns det möjligen dokumenterat i din journal så att läkaren kan kolla där? Ju noggrannare du berättar, desto bättre utgångsläge ger du läkaren.

Kram!

Med vänliga hälsningar
Chess

Anmäl
2012-05-10 22:28 #2 av: hus-musen

Fusklappar är toppen!

Det blir tjatigt, men läkaren har redan läst din journal om du har en delad journal. Så skriv huvudsakliga punkter på dina problem och vad du undrar över så får läkaren prata sen när du är klar :)

Anmäl
2012-05-10 22:36 #3 av: [Aquelegia]

#1 Det är ju samma vårdcentral denna gången som förra läkaren i alla fall men hittills har ingen antecknat särskilt bra för ingen har ju undersökt mig något vidare, bara sjukgymnsten som testa beighton på mig och något blodprov. Resterande har bara skrivits efter vad jag påtalat men VÄLDIGT vagt i stil med "långvarig smärthistorik möjlig överrörlighet"

#2 Grejjen är att jag VERKLIGEN inte kommer på något som läkaren kan tänkas reagera på om han är som alla innan. Är ju bara min sjukgymnast som verkligen förstått sig på min problematik.


Är det allmänt något jag skall tänka på vad jag kan be om eller liknande?
Hoppas att mina 4 A4 papper med min smärthistorik verkligen har dokumenterats in i min journal, för i så fall står exakt allting där som mor och jag kunnat komma på under min livstid.

Har skrivit och pratat av mig så mycket att jag ärligt talat känner mig "normal" då jag har bearbetat allt jag kunnat och nu känner mig bättre än någonsin. Rädslan för att verka fejk inför läkarna är tillbaka.

Minns i början att jag blev uppmanad av er att "tala sanning" till läkarna. Känns precis så idag att jag helst av allt skulle vilja berätta om allt bra som hänt och strunta i det dåliga men det får man ju ingen hjälp med. Vill bara se det positiva hela tiden uscha känner hur jag är tillbaka i mina gamla spår igen.

Anmäl
2012-05-10 23:03 #4 av: hus-musen

#3 Skriv ner exakt din problematik, när och vad är dina problem, i vilka situationer fungerar inte din kropp som den borde göra.

Visa beightonskalan för din läkare. Jag brukar visa mina fingar, de är inte som de borde och sitter knappt fast. Tydligt bevis liksom. Eller som att jag kan dra vänstra axeln ur läge.
Och framför allt, be dem utreda överrörligheten! Står det  "långvarig smärthistorik möjlig överrörlighet" så ska de naturligtvis kontrollera nämnda överrörlighet och vilka leder du har problem med.

Ytterligare ett alternativ är att säga som det är, du har haft flera läkare som har ignorerat dina symton och du börjar lessna på saken och hoppas att den nya läkaren ska ta tag i det.
Det sätter iaf lite press på läkaren och är han en riktig läkare med vilja att hjälpa så kommer han göra sitt bästa.
Och tala om att sjukgymnasten och du har kommit fram till att det och det  är ett problem, då är det inte bara du som "inbillar" dig symtom utan du har det bekräftat av någon med utbildning.

Anmäl
2012-05-10 23:58 #5 av: [Aquelegia]

#4 det är så svårt för mig att räkna upp mina symptom för jag har accepterat det som en del i vardagen, dessutom har jag inte haft någon tid hos sjukgymnasten på länge utan kört friskgymnastik vilket totalt kopplat bort mig ifrån problematiken då jag bara sett framåt. Kommer nog på vl imorgon, angående beightonskalan så tillhör jag tyvärr den inte tydliga överrörliga skalan. Det syns när jag rör mig och utför aktiviteter vart jag har "fel" men beighton  ligger jag på 3-4 över 10* medans resterande är precis prick på och fingrarna är mer liknande en reumatists händer. Är jättestel i dom :S

Anmäl
2012-05-11 09:45 #6 av: hus-musen

#5 Tidpunkten är skitsamma, huvudsaken är att du fått det påpekat och bekräftat! Överrörliga leder slutar inte plötsligt att vara överrörliga, inte i våran ålder iaf.

Jo det är samma för mig, man lär sig gå runt problemen och hitta lösningar, och för att ta sig dit måste man ju acceptera att det ser ut som det gör. Vissa saker tänker jag inte på alls längre, blir alltid lika förvånad när läkare påpekar något som jag börjat sett som normalt.

Anmäl
2012-05-12 09:53 #7 av: Chestnut

Hur gick läkarbesöket? Glad

Med vänliga hälsningar
Chess

Anmäl
2012-05-12 15:28 #8 av: [Aquelegia]

Det gick som jag hade kunnat hoppas på. Mitt första proffesionela läkarbesök. Där jag inte fick frågan "jaha och vad kan jag hjälpa dig med" med blicken *du ser ju frisk ut*
Utan han frågade "VAD har du fått för hjälp hittills" och varför jag inte hade fått specialisthjälp. Remissen till raumátologen skickade han omedelbart, gav med mig telefonnummer och telefontider till reumatologiska avdelningen så att jag kunde höra mig för angående mitt ärende. Berättade sakligt vad som komma skall, att jag få kallelse från KSS hur många dagar det skulle dröjja innan han remiss hade blivit behandlad och dylikt.

han ifrpgasatte tom min önskan om friskrivning, bad om telefonnummer till min handläggare till FK för att diskutera min frisksrivning med mera.

Det som var så skumt var att allting verkade så självklart för honom, att såhär är det, det här behöver patienete, det här kan jag göra. Så gjorde han så sedan också!


Allergitestet gick däremot helt åt helskotta, sköterskan skrämde upp mig med att tusen gånger upprepa "det här får ju inte bli fel" och tog ofantligt lång tid på sig innan hon hittade rätt grejjer, fick tom fråga läkaren vad han menade. Sedan gjorde provtagningen så fasligt ont! SMÄRTA! Kunde inte röra armen 3 timmar efteråt, fick kräkreflexer, rulande kärl, sprutan sög sig fast i kärlväggen och jag ville bara hem och gömma mig. Mådde verkligen dåligt jisses. Nålen vart på tok för stor för min lilla ådra så fick ta den stora som jag ville ta ifrån första början då jag vet att den yttre inte funkar bra på mig.

Skräck inför sprutor jag som aldrig varit det innan huvaligen.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.