Annons:
Etikettallmänt-prat
Läst 2625 ggr
rogart-63
2012-02-23 13:40

Känslig fråga

Hur mår ni psykiskt ? Själv har jag lite svårt ibland tänker ofta på framtiden .När man säger att det här får du lära dig leva med känns det mycket  jobbigt . Mår pga av det bitvis psykiskt dåligt . Medan jag ibland kan tänka att vara här och nu och njuta av stunden  Man hoppas ju att det skall finnas ett botemedel och hoppet är ju det sista som överger en säger man ju . Obestämd

Annons:
[Lillfjanten]
2012-02-23 15:35
#1

bra måste jag säga. jag glömmer t.o.m. bort vilka krämpor jag har :) när jag suttit i ex.vis ett rehabmöte så får jag komma igen efter någon dag och säga att jag har ju faktiskt det här och det här problemet med, jag är så van att ha värk här och där och olika dagar, så jag tänker inte på det. och det tar jag positivt. krämporna finns liksom bara där, men ska jag skriva upp allt, så ser ju inte listan så rolig ut, men va fasen, jag har ett jobb att gå till mm, så det är bara att gilla läget.

[Tassy]
2012-02-23 15:53
#2

Det går i vågor, för stunden så är jag inne i en bättre period. Men ibland är det tufft och jag kan bli depprimerad.

Jag ser det som fullt naturligt för oss att vara lite mer sköra psykiskt än fullt friska människor. Ingen är stålmannen när kroppen jäklas till max!

plutopellis
2012-02-23 19:22
#3

Mitt går också upp och ner, nu har jag fått atarax vid behov samt att jag ska få gå och prata med kurator.. Idag blev jag förbannad! Äntligen tagit tag i att få hjälp så ringde sjukgymnasten idag och sa att hon hade fått remiss, ja jag vill ha hjälp. Det är inget du kan göra själv hemma? Frågar idioten! Jag höll på att spy! Jag vill ha hjälp tjöt jag och när jag lagt på bara kände jag att vi kommer inte kunna fungera ihop… Morr!!

[Aquelegia]
2012-02-23 19:38
#4

Mycket bra fråga som fler borde vara medvetna om framförallt omgivningen har svårt att förstå att det påverkar en. Det är ett tillstånd något man kommer leva med. Något man inte kan få bot på.

Att ha fått diagnos gör ju att man kan förlika sig med tanken "det här är det, jag kommer alltid ha det" man har äntligen en chans att förstå sig på sig själv och tillåta sig själv att man får må dåligt ibland. Det är ju självklart man blir påverkad av smärta.

Jag har smärta i princip dagligen. Oftast finns det bara med som en "bigrej" tänker inte så mycket på det. Men sedan finns dom där dåliga perioderna då allt kretsar kring att jag har ont. Då är det svårt psykiskt, när jag inte klarar det jag vill heller och orken tryter för man är född med dåliga leder. Då blir jag mycket känslomässig. Söker gärna fel någon annastans för jag inte orkar bry mig om dom där dumma smärtorna som får mig att må dåligt. Humöret är superdåligt. Jag är gärna stridslysten och överreagerar.

För att inte bli deprimerad då brukad jag bädda ner mig i sofan och ha mysdagar, vilket även håller humöret lugnt. Blir många i månaden men samtidigt förtjänar jag det. För att hålla en balans så måste man få lov att känna precis som man känner.
Det bästa som finns för att må bättre under dåliga perioder är KRAMAR! Att känna den där "värmen" från någon annan.

Min omgivning är ganska ovetande om mitt tillstånd då dom jag förklarat för inte förstår riktigt eller drar paraleller med eget tillfälligt ont. Känner mig jobbig om jag klagar på ont som ingen förstår. 
Försöker handskas med allt fysiska och psykiska själv, vilket brukar sluta med att jag känner mig fängslad av mitt tillstånd, blir inåtdragen och osocial.

Hoppas att nu när jag börjar arbetsträna underlättar lite för smärtorna genom att ha fokus på annat än hur jag mår för stunden.

Jag är en glad prick som gillar att skratta, utåtriktad och leva livet, därför det blir så känslomässigt för mig att smälla så hårt i marken när verkligheten drar ner mig på jorden igen. Har inte haft diagnosen länge förstod själv att jag hade HMS för 2-3månader ungefär, sjukgymnasten erkände det förra veckan så jag har inte riktigt "vant" mig vid tanken riktigt än. Vissa dagar kan jag tänka: Tänk om jag skulle kunna bli bra imorgon..

Chestnut
2012-02-23 19:56
#5

Jag går till kurator en gång i veckan. Psykiska måendet har börjat fallera efter misstro från vården ständigt… Sjukdomen i sig hanterar jag bra men inte att bli misstrodd om och om igen.

Med vänliga hälsningar
Chess

[Aquelegia]
2012-02-23 20:00
#6

Glömde nämna att jag skall börja hos KBT terapeut är det tänkt, då mina smärtor påverkar mig för mycket psykiskt. Känner även att det är dags att börja prata smärstillande annat än vanliga receptfria. Att bara orka med saker 2 gånger i veckan börjar bli tröttsamt.

Att bli misstrodd var jag direkt beredd på tack vare forumet så jag kunde förbereda mig på det innan jag vände mig till vården.

Annons:
Chestnut
2012-02-23 20:04
#7

#6 Jag kan lugnt konstatera att det finns olika grader av misstro…

Med vänliga hälsningar
Chess

[Lillfjanten]
2012-02-23 20:07
#8

jag blev erbjuden kbt i grupp men avböjde, det är visst något nytt på min vc att kurator och sg ska börja jobba ihop som ett team. MRR, tror jag att det kallas, är inte hundra på det.. jag vill bara träna muskler inte huvudet, men det är ju bra att de som vill börja på kbt kan göra det.

[Aquelegia]
2012-02-23 20:32
#9

#7 Ja jisses har läst din blogg så vet vad du syftar på den misstron du har fått är helt sjukt. Tro inte jag drar paralellerFlört Skulle jag aldrig göra för den misstron du går igenom i vården är katastrofal.

#8 Kan du öppna en tråd om det så vi kan diskutera det mer? Fick upp massa frågor nu men får lov att stänga av datorn kramp i axlarna nu.

[Lillfjanten]
2012-02-23 20:34
#10

#9  nej, öppna en tråd du, det är inget som jag vill diskutera vidare :)

rogart-63
2012-02-23 21:15
#11

Det där med misstro och att man blir illa behandlad av framförallt läkare gör ju inte att man mår bättre psykiskt precis .

hus-musen
2012-02-24 10:36
#12

Ja alltså sjukdomen i sig är väl inte det värsta, utan den ständiga misstron från läkare och andra människor är det som sliter på psyket.
Jo jag ser väl rätt frisk ut ytligt sett, men inte på djupet.

Blir deppig ibland och orkar inte med motgångar, andra dagar går det rätt bra.

Qui dormit, non peccat

 


[Tassy]
2012-02-24 15:09
#13

Säger som övriga, misstron är allra värst!

Annons:
Upp till toppen
Annons: