Allmänt prat

Hejsan!

2012-01-18 20:40 #0 av: plutopellis

Hejsan!

Jag är helt ny här och ville bara presentera mig. Fick tipset från sajten Hälsa att vända mig hit.

Jag är 28 år och har så länge jag kan minnas (över 10 år) sökt hjälp för framför allt mina handleder. Men aldrig känt att jag blivit tagen på allvar eller fått den hjälp jag önskat. Svaret efter röntgen och reumatismutredning har varit du har nog bara överrörliga leder och aldrig någon mer förklaring.

Men när jag nu kollat runt här verkar det finnas ett flertal sjukdomar inom detta område hypermobilitet som jag aldrig ens hört talas om, ingen läkare har någonsin nämt detta. Och jag har väl varit lat och inte tagit reda på egen fakta eftersom jag alltid tyckt att det kännts som en tafatt diagnos men inser nu att det kanske inte är det.

Jag bodde förut i Tranemo och har alltid varit där, där fick jag Tradolan (eller vad de hette) utskrivna samt sömntabletter (insomningstabletter) men utvecklade efter en tid överkänslighet mot Tradolanet så jag fick en känsla av att aldrig vara vaken så efter samråd med min läkare kom vi fram till att jag inte skulle ha några värktabletter då han inte hade något svagare att erbjuda förutom de vanliga receptfria.

Jag flyttade sedan till Halmstad och var i kontakt med VC här en gång, men fick känslan att läkaren trodde jag var pillermissbrukare och han gick med på att skriva ut diklofenak en omgång endast, vilket resulterade i att jag inte vågade äta dom med risk att de skulle ta slut och hjälpa och jag kanske skulle vilja ha mer, då hade han haft rätt! Fick även genom honom svag kontakt med arbetsterapeut och sjukgymnast vilka jag kanske inte utnyttjade som jag borde gjort.

Allt föll i glömska och jag kämpade på. Mina leder blir värre periodsvis och vissa perioder känner jag knappt av dom alls. Blev gravid och alla ledsymtom försvann helt, det var underbart! Nu när min son snart är 10 månader har problemen kommit tillbaka helt, men jag har njutit av varje dag då de varit borta.

Så det var jag, en lång presentation men.. Glad

Anmäl
2012-01-18 20:50 #1 av: hus-musen

Hej och välkommen! :)

Känner igen det där med att inte få någon information, tyvärr måste man stå på sig och leta egna diagnoser som det verkar om man inte hittar på en engagerad läkare på en gång.

Anmäl
2012-01-18 20:54 #2 av: plutopellis

Ja, sorgligt men sant. Får kanske ta tag i det här och söka reda på lite fakta och se. Fast kan inte hjälpa att jag är lite skraj, min tvillingsyster har precis fått diagnosen fibromyalgi och då blir ju jag dösjuk själv och börjar fundera, men jag har ju i stort sett "bara" ont i handlederna så passar ju inte riktigt in. Får se vad som händer i framtiden Glad

Anmäl
2012-01-18 21:05 #3 av: hus-musen

Ja gör det, kan ju mer du kan be dem kika efter desto bättre! Och så kan du känna att du har någon kontroll på sake, innan jag fick min diagnos funderade jag ibland om jag inbillade mig, för läkarna tog mig inte på allvar som det kändes.
Fibro är ju ingen kul diagnos det heller direkt, men det måste vara skönt ändå för henne att få ett namn på saken Glad

Anmäl
2012-01-19 01:16 #4 av: [Aquelegia]

Välkommen hit! Här gnäller vi av oss till varandra, ger råd, peppar och allt däremellanGlad

Vad bra att du fått reumatistundersökning och röntgen då har du ju det i dina journaler när du hittar läkare som är bra.

Har du testat teamrehab?
Trots att alla nu är medveten om att jag har vissa begränsningar så får jag ändå inga riktiga svar. Kanske för att det är så svårt med överrörlighet. Det tar lång tid innan man upptäckt alla problem.

Anmäl
2012-01-19 09:40 #5 av: plutopellis

Hej och tack! Känns skönt att ha någonstans att gnälla av sig. Nej har inte testat det, vad innebär det?

Anmäl
2012-01-19 12:12 #6 av: [Tassy]

Varmt välkommen hit!

Det här med att bli misstänkt för pillermissbruk är det många utav oss som tyvärr känner igen oss i Rynkar på näsan


Anmäl
2012-01-19 13:22 #7 av: [Aquelegia]

#5 Då får man hjälp av både arbetsterapeut ( man lär sig att anpassa sig i vardagen/jobb, ergonomi med mera)
och sjukgymnast, som stärker muskler, stabiliserar leder. Dom jobbar ihop.
Numera behöver man inte remiss till dessa utan man ringer till primärvården själv och påtalar sina problem.

När jag ringde berättade jag att jag hade haft extremont senaste året och det har det varit outhärdligt.
Berättade att jag inte klarade av att jobba och mådde både fysiskt och psykiskt dåligt.
Fick gensvar direkt och fick tid efter en vecka.
Har nu varit igång med träning 4 månader. Har fortfarande ont när jag går/står, ligger med mera MEN det underlättar, man blir knäckt så fort något låst sig vilket släpper lite på spänningarna i kroppen och smärtan blir mer uthärdlig. Ont får man efter träningen men det är bra på längre sikt.

Man får även någon som håller koll på ens kropp utom sig själv. För ofta försöker man förneka och vift bort sina problem för dom är ju så oförklarliga.

Anmäl
2012-01-19 15:03 #8 av: RuiXue

VälkommenGlad

Jennie


Anmäl
2012-01-19 16:22 #9 av: plutopellis

Tack alla! #7 jo men då har jag det en gång! Haha, men fick inget förtroende för arbetsterapeuten tyvärr så valde själv att inte fortsätta kontakten så henne kan jag inte klaga på! Måste nog erkänna att jag varit för lat för att orka ta tag i allt, men en vacker dag... Då! Då ska jag ta tag i det och få ordentlig hjälp :)

Anmäl
2012-01-19 20:48 #10 av: [Aquelegia]

#9 Handlar inte om lathet tror jag utan mer att man oftast blir misstrodd och till slut tänker att man klarar sig ändå. Krävs så mycket energi att ta tag i det. Många samtal, möten med mera. Men det går!

Anmäl
2012-01-19 21:10 #11 av: Chestnut

Tycker att mycket bra har skrivits redan, men är ävldigt nyfiken på hur man på något sätt skulle bli pillermissbrukare av Diklofenak? Det är absolut inte beroendeframkallande... Finns ju till och med receptfritt i styrkan 25 mg.

Med vänliga hälsningar
Chess

Anmäl
2012-01-19 21:47 #12 av: plutopellis

Åh finns det!? Då kanske jag skulle testa det i svag dos istället för mina Ipren. Ja du, man blir ju inte tagen på allvar om de inte kan sätta en diagnos på en och om man är ung och då trodde han det fast jag var noga med att säga att starka tabletter vill jag inte ha för då somnar jag bara Obestämd skönt att höra att jag inte blir tagen för lat! För det är så jag själv uppfattat det, fast det stämmer ju det du skriver att man orkar inte bry sig och sköter det själv..

Anmäl
2012-01-19 23:12 #13 av: [Aquelegia]

Jag själv har fått höra hela mitt liv att jag är lat. Mitt beteende döptes för "prinsessbeteende" jag orkade aldrig med tunga saker och lagade hellre mat till familjen, matade djuren, klippte klor med mera istället för att hugga ved och grejer så det där med att kalla lat skyr jag!

Man får heller aldrig själv tro att man är lat. Man har bara vissa begränsningar som man måste lyssna på för annars går det illa.
Jag gick med ryggskott i ett år innan jag vågade söka hjälp.
Allt för jag inte vågade erkänna att jag inte klarade av att jobba och bli kallad för lat.
Så det där med lat borde förbjudas Flört

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.