Allmänt prat

7/1 Arga dagen

2012-01-07 14:49 #0 av: [Aquelegia]

Vaknade imorse och ville inte gå upp. Inte ledsen, inte nere bara en känsla av att jag inte behöver dagen idag.

Tack och lov är det bra program på tvn MEN kollade på Ramsays best restaurang och DÅ kom det.

Ilskan över att jag inte får ha kvar mitt älskade jobb som servitris. I 2 år har jag jobbat och kämpat på och vägrat inse fakta. Att jag inte klarar av jobbet kroppsligt.
Ångrar mig lite halvt att jag gett efter för hur jag mådde, men inser ju, motvilligt, att jag inte kan fortsätta.
Försöker att inte bli ledsen men tänker på allt jag inte kommer få tillbaka.
Mina stammisar jag haft i 2 år. Som gjort mina dagar till världens bästa dagar.
Barnen som jag träffat som nyfödda som nu hade lärt sig mitt namn och kom springandes för att ge en största kramen.

En bit av mig finns fortfarande kvar på jobbet. Att det är på ett familjeföretag jag jobbade gör ju INTE saken lättare att lämna.

Ska bara ta det lugnt resten av dagen, mysa med djuren och tänka på att trots allt så kommer jag nu kunna gå vidare och få ett jobb där jag inte gråter dagligen av smärta.

Samtidigt så är detta arga dagen och jag tänker tillåta mig att vara det. Det är slut med unddanträngda känslor. Inga mer förnekelser!

Anmäl
2012-01-07 14:55 #1 av: BaraLisa

Sådana känslor är så jobbiga, men de måste ut och så får man jobba på att acceptera dem... Hoppas du mår bättre snart.

Med vänliga hälsningar Lisa

 

Anmäl
2012-01-07 15:03 #2 av: [Lillfjanten]

har du sagt upp dig?

Anmäl
2012-01-07 15:21 #3 av: [Aquelegia]

#1 Trodde aldrig det skulle vara så svårt. Jag menar jag har ju i hela mitt liv förstått att något är annorlunda med mig, men att få det på papper är skumt.

#2 Jag kan inte återgå till arbete då jag inte klarar det fysiskt vilket knäcker mig psykiskt. Läkaren var tyvärr tvungen att fylla i att jag inte kunde återgå till arbetet då jag varit sjukskriven i 3 månader utan förbättring trots teamrehab och blir sjukskriven minst 1 månad till för att försöka få mig igång till ett lättare icke statiskt jobb. Vill jobba kvar ja, men är man överrörlig och jobbar med tunga framförallt statiska yrken så går det inte bra. Jag är bara 23 och vill kunna jobba fram till pensionen. Då måste man tyvärr lyssna på kroppen för annars kanske jag är helt paj när jag är 40.

Anmäl
2012-01-07 15:28 #4 av: [Lillfjanten]

bara undrade då jag tycker att det är dumt att säga upp sig (min arb.givare har föreslagit det ett antal ggr, eller att ta tjänstledigt och det vägrar jag), då man kan vara sjukskriven en längre tid om fk godkänner sjukintyget. men visst, det går ju, man får väl några veckors karens och sen stämpla, men kan du göra det om du inte står till arbetsmarknadens förfogande, eller ska du gå någon utbildning för omskolning? är bara nyfiken på hur det går till idag, jag har haft samma anställning sen 1989, så jag vet inte så mycket :) det enda jag vet, det är att folk alltid sagt att man inte ska säga upp sig pga sjukdom.. sen vet jag att det finns de som gör det, och det förstår jag om de är helt slut i kroppen och varken får sjukpenning eller någon annan ersättning öht och inte kan jobba. tyvärr så trycker arbetsgivaren också på ibland, då man blir för obekväm för dem med lång eller mycket sjukfrånvaro.

Anmäl
2012-01-07 15:33 #5 av: [Aquelegia]

Att vara överrörlig räknas inte som sjukdom utan är ett tillstånd man föds med vilket gör att man från födsel inte är gjord för att klara vissa saker.

Jag själv klarar ju inte av att arbeta, jag klarar inte av att utföra min arbetsuppgifter ordentligt så då finns ingen anledning till att jag fortsättet pressa mig. Har klarat av att arbeta som receptionist, frukostvärdinna, konferensvärdinna, med mera innan så aktiva arbeten utan statiska framförallt tunga arbetsuppgifter klarar jag.
Jag har alltså inte sagt upp mig utan jag kan inte jobba kvar vilket står i mitt intyg och då täcker inte försäkringen kortare sjukskrivningar emellanåt. Är inte heller sjust mot min arbetsgivare. Skall förflyttas så jag är inte arbetslös.

Anmäl
2012-01-07 15:34 #6 av: [Lillfjanten]

ok

Anmäl
2012-01-07 15:45 #7 av: [Tassy]

Beklagar verkligen, det är tungt nör man tvingas ge upp. Rynkar på näsan

Tyvärr är just servitris ett utav de allra värsta jobben för våra kroppar, till sammans med tungt lagerarbete, vårdarbete med tunga lyft etc.

Generellt sett bör man undvika tunga jobb där man står och går mycket enligt min erfarenhet.

Själv skulle jag jättegärna utbilda mig till kock, men jag är både allergiker och EDSare, så det går åt helsike Rynkar på näsan


Anmäl
2012-01-07 15:49 #8 av: BaraLisa

Vad betyder EDS? Glad

Med vänliga hälsningar Lisa

 

Anmäl
2012-01-07 15:50 #9 av: [Tassy]

Ehlers danlos syndrom, det är en av överrörlighetssjukdomarna. Om du kikar ibland artiklarna på sajten så finner du mer info om det. Glad


Anmäl
2012-01-07 18:17 #10 av: [Aquelegia]

Anmäl
2012-01-07 18:26 #11 av: [Lillfjanten]

Hmm.. Jag vill inte vara oförskämd, men det där tyckte jag såg lite nedlåtande ut, att "normala" är däruppe och "vi" nedanför.. Vad är normala människor? Alla jag känner har någon eller några begränsningar pga allergier och sjukdomar/rärelseinskränkningar. Kanske jag som är känslig här, eller vad säger ni andra? 3 mån sjukskrivning är inte mycket tycker jag, man kan börja träna mjukt hos sg och träna sig starkare, men en omplacering är inte fel om man har ett väldigt fysiskt krävande jobb. Har du provat medicinering?

Anmäl
2012-01-07 18:33 #12 av: [Aquelegia]

Varför skulle jag vara oförskämd mot mig själv? Jag är inte så bra på att förklara men skulle aldrig vara nedlåtande mot oss.

Anmäl
2012-01-07 18:41 #13 av: [Aquelegia]

Orkar inte bli övertydd. Det här är internet man får ALDRIG övetyda något. Jag är knappast normal då jag inte kan utföra ens vardagssysslor utan att få fantastiskt värk. För det får väl alla då eller? Jag försökte visa att vårat "normala" liv är kantad av lite begränsningar men följer ändå ett lika rakt liv som alla andras. Klart dom flesta har någon sorts problem men trots allergi kan man ju fortfarande böjja sig ner utan att riskera att ryggen låser sig för man råkade böjja sig ner lite ryckigt.

3 månaders sjukskrivning är extremt mycket! Man ska inte behöva vara sjuksriven överhuvudtaget!

Anmäl
2012-01-07 18:42 #14 av: [Lillfjanten]

Jag sa inte att du var oförskämd, jag sa att jag inte ville vara oförskämd mot dig, för att jag ifrågasatte din åsikt ;) sen tolkar vi saker olika, och för mig lät det nedlåtande, men det kan jag ju vara ensam om ;)

Anmäl
2012-01-07 18:43 #15 av: [Aquelegia]

Jag har inte fått någon medicinering då jag kan leva med mina smärtor om jag bara undviker saker som skadar mig mer. Varför skall jag ta medicin för att "klara av" något som trots medcinering skadar min kropp? Man ska alltid försöka anpassa sig efter sin kropp först. Jag tänker då banne mig inte bli så dålig att jag inte ens kan utföra lättare jobb utan starka värktabletter.

Anmäl
2012-01-07 18:52 #16 av: [Lillfjanten]

Ok, jag bara undrade? jag kan inte jobba utan att medicinera mer, och det måste jag då jag inte får sjukpenning. är jag hemma så klarar jag mig med mindre medicin, men då kan jag inte röra mig på samma sätt/felbelastar och får mer ont. det är ju bra att du klarar dig utan!

Anmäl
2012-01-07 19:09 #17 av: [Aquelegia]

Jag skulle i så fall varit nedlåtande mot mig själv då eller hur. Det här med jobbet har tagit extremt hårt på mig. Hela tillståndet.

Grejen är att jag snällt får ta och klara mig utan då jag testat 3 sorters värktabletter och inget funkat på mig. Även vanliga värktabletter har ju inga roliga biverkningar. Starkare grejer har biverkningar som jag inte tycker överväger deras "positiva" effekt. Förstår om andra tar men jag gör verkligen allt för att undvika. Håller tummarna att det funkar med nya jobbet. Inte det mest glamourösa men så länge jag mår bra får det kvitta vad jag jobbar med.

Vilken tur du haft som kunnat ha kvar samma jobb! Mina arbetsgivare är ju min släkt och ville ha kvar mig så jag har aldrig fått någon push att lämna företaget, snarare tvärtom.

Anmäl
2012-01-07 19:17 #18 av: [Lillfjanten]

nej, det är inte tur, det är "sista anhalten", jag kan inte ha andra jobb om jag säger så. fk godkänner inte heller sjukintyg så lätt idag, så jag måste knapra mer piller för att kunna närvara några timmar omdagen, och får ta de biverkningar som kommer också. de har blivit väldigt hårda, så det är ju bra att du blir omplacerad och slipper ha med dem att göra.

Anmäl
2012-01-07 20:05 #19 av: [Aquelegia]

Har än så länge inte stött på problem med fk men ju mer man klarar sig själv desto bättre.
Hoppas aldrig jag blir så dålig att jag hamnar i en antingen eller situation.
Fick ju reda på först i onsdags vad problemet var.
Den dagen då jag behöver ha medicineringen lär ju komma men ju längre bort den är desto bättre.

Anmäl
2012-01-07 21:16 #20 av: RuiXue

Jag blev uppsagd ifrån mitt arbete i sommras. Först var jag rätt så ledsen, var det tacken man får efter nära 4 års arbete? Men sen insåg jag att jag blev räddad ifrån mig själv. Arbetade på ett lager och det är väldigt fysiskt krävande. De sista halvåret på jobbet var väl ungefär som att åka inlines i uppförsbacke med kraftig motvind. Nu har jag gått hemma i ett halvår, sjukskriven och sedan sista September arbetslös. Har på mindre än 3 år gått ifrån att klara att arbeta mer än fulltid på ett lager och spela bordtennis på nästan alla raster, till att nu behöva en rullstol vissa dagar. Så med facit i hand var det nog bäst att komma ifrån den arbetsplatsen!

Jennie


Anmäl
2012-01-07 21:17 #21 av: [Lillfjanten]

Hoppas det ordnar sig för dig!

Anmäl
2012-01-07 22:08 #22 av: hus-musen

#19 Var jäkligt glad att du inte stött på problem ännu, fk ville inte ens godkänna min sjukskrivning på 3 månader på halvtid! Kom dock till en underbar kvinna till sist som hjälpte mig och kunde förklara hur jag skulle göra och vad som hände.
Hamnar man hos fel person så är det inte kul, hos rätt så är problemet löst omgående.

 

På två år har jag gått från att aldrig ens äta alvedon till att knapra piller för att orka kliva upp på morgonen och inte gråta hela dagen. Ibland har jag bra dagar, då undviker jag tabletter om jag kan.
Vill inte heller äta tabletter i "onödan" finns så mycket biverkningar och elände.

Anmäl
2012-01-07 22:18 #23 av: [Aquelegia]

Oj oj oj ja jag skall ringa min handläggare på måndag då jag skulle ha börjat med 25% nu på måndag (hon visste om att detta inte var möjligt för mig).

Men ringde henne förra veckan och berättade läget om att jag inte hade blivit bättre och att läkarna inte lyssnade. Då sa hon att jag skulle göra så gott jag kunde så skulle hon ringa upp läkaren annars och säga åt honom. Nu skötte han sig ju och jag hoppas att planen för min återgång till jobb är samma. Att jag börjar med 25% Fast då först om en månad. Jag ligger ju redan steget före och har fixat ett lättare arbete. Så det borde glädja henne Skäms Jag har ju även krävt hjälp av andra sjukgymnaster under dom 3 veckorna som min var sjuk.

*peppar peppar*

Anmäl
2012-01-11 17:22 #24 av: Razzora

#23 Håller verkligen tummarna för dig!

Är aldrig lätt när man inser att detta jobbet är inget jag kommer att klara i längden. Jag har nu ett ganska stilla sittande jobb (vilket inte är helt optimalt för mig då ryggen också tar stryk) men mår bättre.

Jag tycker att det är starkt gjort av dig att låta bli att ta mediciner. Förhoppninggsvis kanske du aldrig behöver ta någon.

Men du ska se att allt ordnar sig, även när det är som mörkat så finns det alltid en liten strimma av ljus (gisses så filosofisk jag känner mig idag ;) )

Anmäl
2012-01-11 17:40 #25 av: [Lillfjanten]

#24  nu är jag väl känslig igen, men ditt uttryck om att det är starkt gjort att inte ta mediciner, så skulle jag nog inte säga till någon. de/vi som måste ha det för att klara vardagen skulle nog gärna slippa dem, men vi är väl inte starka nog.. ursäkta om det lät grinigt, men det är så jag kan tänka när folk tycker att man är stark osv för att man inte tar läkemedel, många måste ha det, inga fel i det.

men jag håller med, jag hoppas att ts slipper dem, och jag önskar att alla vi andra också gör det en dagFlört

Anmäl
2012-01-11 17:46 #26 av: Razzora

#25 Jag menade att hon är stark för att hon klarar av det utan mediciner. Jag önskar att jag vore lika stark som henne så att jag slapp mina mediciner. Sätter du inte in dig i andras situtioner?

Jag är tyvärr en utav dom som måste ta mediciner varje dag för att kunna hantera smärtan även om 50% av alla gångerna så funkar ändå inte medicinen. Men man hoppas hela tiden att det ska vara den gången som de fungerar.

Att jag skrev att hon är stark för att hon inte vill ta medicinerna är för hennes skull. Sen finns det många av oss här inne som är starka att klara av tillvaron även om de tar mediciner. Man får se individeras stryka och inte allas styrka i en individ.

Anmäl
2012-01-11 17:46 #27 av: hus-musen

#24 Starkt och starkt, hon har inte nått nivån där man faktiskt måste för att kunna ha ett drägligt liv. Självtortering är bara dumt och leder inte till någon nytta vad jag vet.

Anmäl
2012-01-11 17:56 #28 av: [Lillfjanten]

Glömde skriva att det ibland är bra med medicin trots att man tycker stt man klarar dig utanä man mår ofya bättre både psykiskt o fysiskt. För (iaf jag) många blir tjurigate o deppigare med värk än utan ;)

Anmäl
2012-01-11 20:49 #29 av: [Lillfjanten]

#26 jodå jag har både empati och förståelse för andras situationer, men jag håller ändå inte med :) ts har (som jag läst) haft ont och varit på mindre bra humör, och det kan ju avhjälpas. Tyvärr så tycker jag inte att man stark för att man inte vill ta mediciner som.man kanske skulle behöva. Medicin=mindre ont=mår bättre fys o psyk=kan röra sig o träna för att må bättre o i slutändan förhoppningsvis slippa medicin. det är lätt att felbelasta kroppen när man har ont o då blir det bsra värre. Så OM man blir hjälpt av alvedon, ipren eller vad det nu är, så är deväl bra om man får en fungerande vardag. Jag vill inte vara elak, men om någon (säger inte att det gäller ts) har väldigt ont och kan bli hjälpt av piller men vägrar sånt, det får de ingen klapp på axeln av mig för.

Anmäl
2012-01-11 21:06 #30 av: hus-musen

#29 Då tänker vi nog rätt lika.

Anmäl
2012-01-11 21:08 #31 av: [Aquelegia]

Inte behöver ni bråka över huruvidare jag tar tabletter eller inte. Jag har turen att slippa ta värktableter regelbundet.
Men än så länge är jag sjukskriven jag kan lägga mig och sova, ta en promenad eller ja jag kan göra vad som behövs helt enkelt för att tänka på annat under dom värsta smärtorna.
Frågan är ju hur det blir när jag börjar jobba igen.
Jag tycker att viss smärta är okej, men visst tar jag till vanliga värktabletter när jag är absolut på botten!

Vi är ju alla ense om att dom som behöver får absolut ta, ingen som dömmer. Våra diagnoser/problem är så olika så det går aldrig att jämföra.
Det får vi aldrig glömma.

Är någon tjurig någon dag bör vi nog tänka på att den personen antagligen har en dålig dag och att vi alla är ena riktigt överkänsliga vissa dagar. Smärtor gör en grinigSkäms

Jag kommer aldrig att tycka att jag är duktigare än någon för jag inte har mediciner just nu, jag sparar mig så länge det går. Då jag både har ett lättare jobb att återgå till och förhoppningsvis kunna klara av det.

Medicin är för många nödvändigt då det inte går att leva vardagen annars på grund av olika skäl.

Ingen tar väl ändå värktabletter för skojs skull.

 

Anmäl
2012-01-11 21:48 #32 av: Razzora

#31 Tyvärr så är det många som missbrukar tabletter i alla dess former. Det är också många som inte vet om att de har beroende genen (som forskare har kommit fram till att det finns) som sedan blir beronde av mediciner, speciellt starka sådana.

Det är därför jag tycker som jag gör. Om man kan hålla sig från att ta dom starka medicinerna så länge det går, utan då att ha så jävla ont att man inte kan göra något så är det bra. Eftersom man inte vet hur man kommer att kunna hantera medicinerna. Jag säger inte att det är bra att ha ont, tvärtom! Har man ont så är det klart att man måste ta till något som hjälper. Ibland hjälper värme/kyla, ibland hjälper medicinerna när inget annat funkar, men sen är det ju det också att vi som har HMS/EDS, oftast inte blir hjälpta av medicinen heller.

Sen så måste vi ju ihop vardagen också. Jobb, privatliv och allt annat.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.