Ortopediska skador och behandlingar

Stretchning

2012-01-05 11:03 #0 av: [Aquelegia]

Vad gör du förstretchning?
Går du hos sjukgymnast/ annan träningshjälp?
Har du märkt några metoder som bättre/sämre?
Blir du bättre av träning?

Har blivit rekommenderad att inte töjja mina lemmar då jag förkortar mina muskler, men jag själv märkte att endast genom stretchningen fick jag bort mina små knutor överallt och kunde trots att det gjorde ganska ont att stretcha röra mig bättre efteråt.
Min ömmande/svidande känsla överallt minskade också till den grad att jag kunde mäkta med. Så jag ska börja stretcha igen. Hoppa hopprep Kyss
Nu när läkarna konstaterat ledinstabilitet, inte fått remiss då jag har möjlighet att få ett lättare arbete, icke statiskt, och varmt på arbetsplatsen, ja då ska vi försöka med mer inriktad träning.
Blir det inte bättre så går vi vidare.


Ska bli spännande att kombinera stretchning med muskelstärkande då jag under 3 månader med endast muskelstärkande inte blivit ett dyft bättre, snarare fått mer svidande/ömmande muskler och luxationerna är på max framförallt i höften och knäna just nu.

 

Anmäl
2012-01-05 11:56 #1 av: [Tassy]

Det där känner jag igen Glad

För mig är det viktigt att stretcha vaden och ljumskmuskeln. Ifall nacken krånglar mycket så försöker jag töja mycket försöktigt för att få musklerna att slappna av lite, man får gå mycket på känn.

Jag får heller inte stretcha i den bemärkelsen, på grund av överrörigheten.


Anmäl
2012-01-05 14:05 #2 av: [Aquelegia]

Men dom där ormmänniskorna då? Dom stretchar ju massor, vet att jag ska träna rörligheten för att töja ut/ mjuka upp lederna för annars så minskar aldrig stelheten, ska bli intressant att se vad min sjukgymnast säger när jag förklarar för honom att jag inte är klen som han sagt utan att jag verkligen får ont av ett själv. Att min rygg låser sig hela tiden igen på grund av överrörligheten.

Höll på med gymnastik när jag var liten men hade problem med bland annat ringarna allt man skulle hänga sig i gjorde ontSkäms

 

 

 

Anmäl
2012-01-05 16:09 #3 av: [Tassy]

det är viktigt att skilja hypermobila människor ifrån hypermobilitetssjukdomar. Glad Många superviga människor har inte våra besvär, likväl som vi inte behöver vara ormar men har besvär ändå. Tyvärr är det så ofta att det är sjukdomar i botten hos t.ex. cirkusartister och gymnaster så de förstör kropparna totalt redan som barn Gråter


Anmäl
2012-01-05 17:06 #4 av: [Aquelegia]

Läste om hypermobilitet i början av sjukskrivningen men tänkte "jag kan ju inte överböja knäet eller armbågarna" så då är jag det inte. Men sjukgymnasten sa att det bara är ett av alla tester man gör, visade honom en grej jag kan göra med benet (vrida upp benet och sätta foten ovanför höften) han höll för ögonen för han tyckte det var läskigt, bad mamma testa det hemma och hon kom inte ens i närheten av det, hon blev jätteförvånad för hon alltid trott att det var bara vigt att kunna göra såTungan ute

Har du någon bra länk till vad skillnaderna är ?

Läst något om överrörligt bäcken, då mina allvarligaste luxationer sker i höften så misstänker jag starkt att jag har det.
Blir det inte bättre efter denna månaden så går jag vidare till specialist, kommer nog behöva röntga höfterna.
Har aldrig kunnat gå ner i spagat då jag fick så NEDRANS ont, som att någon river isär mig.

Anmäl
2012-01-05 18:13 #5 av: RuiXue

Jag har kunnat gå ner i både spagat och splitTungan ute Nu som 26 åring så är jag fortfarande bara få cm ifrån full spagat (testade senast i somras)Foten i munnen

Stretchar jag inte eller sträcker på mig ordentligt så får jag riktigt ont och känner mig helt låst. Vet att det är kasst men om jag inte får sträcka ut mina leder och muskler tills det börjar kännas så kan jag knappt röra på migObestämd

Jennie


Anmäl
2012-01-05 18:42 #6 av: [Aquelegia]

#5 Det med att jag måste sträcka mig utav bara helvete för att det ska släppa lite känner jag igen men då sjukgymnasten sagt nej till stretchning så blir jag lite rådvill, hoppas han ändrar sig när jag pratar med honom om överrörlighet.

Han jag hade i onsdags hade haft några patienter med hypermobilitet så han var den förste som förklarade lite mer för mig.

 Har så förbaskat ont i nacken som en nackad kyckling hehe.
Tur att mamma förbjudit oss att knäcka fingrar sedan vi var små, tänk vad mycket sämre det kunde ha gått för fingrarna då. Har ju redan nu stela och svårmanövrerade fingrar, ska börja sticka, kanske köpa en keyboard och få igång spelandet igen. Borde väl vara bra för fingrarna?

Har ni förresten problem med domnande armar? Mina armar/handleder domnar vid längre användning av dator, till den graden att jag verkligen inte kan skriva mer utan har inget annat val än att lämna datorn.

Eller att armarna domnar när man pratar i telefon?

 

Anmäl
2012-01-05 19:19 #7 av: RuiXue

Mina armar domnar om jag pratar i telefon så jag måste använda handsfree. Ligger jag och stöttar upp mig på armbågarna så kan armbågen subluxera och smälla till rejält när jag får den på plats igen- det fick mormor att hoppa högt för något årsedanTungan ute

Just mina händer och fingrar är mitt mest hypermobila och tjaa, även de måste i ytterlägen för att inte låsa sig totaltRynkar på näsan

Jennie


Anmäl
2012-01-05 19:35 #8 av: [Aquelegia]

Ojoj känner mig långt ifrån dina extrema luxationer, stötta mot armbågarna gillar jag inte gör för ont så skippar det oftast. Kan inte stödja mig mot käken då kan jag knappt tugga sedan.

Alltså blir nästan förbannad på mig själv, hur kunde jag INTE märka att det har varit problem. Hur kunde jag tro att alla får så ont av helt vanliga saker.

När upptäckte ni att ni inte var som "andra" ?
Jag märkte ju alltid att jag var mer ömtålig än andra men att det kunde vara något som stör mig ifrån att jobba med vad jag ville hm

Anmäl
2012-01-05 19:57 #9 av: hus-musen

Japp armarna domnar om jag pratar i telefon och sitter vid datorn. Lutar jag mig fel så hoppar axlarna ur och armbågarna låser sig. 
Vrida upp benet och sätta foten framför höften är "normalt" för mig, trodde alla kunde det? 
Iaf de flesta barn kan göra det, men de är ju oftast rörligare än vuxna oxå.

Jag ska inte stretcha och tänja på lederna i onödan, men det gör jag ändå. Ibland hamnar allting fel som det känns och jag måste sträcka ut mig. Utom fingrarna, de aktar jag mig för att sträcka då de är tillräckligt knasiga ändå.
Sträcker jag dem så glider de bara ur.

 

Anmäl
2012-01-05 20:01 #10 av: RuiXue

Äsch, en full luxation har jag inte upplevt än, men har några leder som subluxerarTungan ute Myntet föll på plats för lite mer än ett årsedan, haft problem av och till hela livet men det var inte förens på senhösten 2010 som problemen blev kroniska och konstanta. Var 25 när kroppen "gav upp"

Jennie


Anmäl
2012-01-05 20:04 #11 av: hus-musen

Rörlig har jag ju alltid varit, men inte så det störde mig förrän för ca 2 år sen när det började göra ont på allvar. Var 20-21 då.

Anmäl
2012-01-05 20:24 #12 av: [Aquelegia]

Jag har nog inte riktigt fattad det här än, går hela tiden och tänker "jag har ju knappt några problem" så sitter jag och nästan grinar idag igen för jag inte får ner smärtan. Arbetsterapeuten har tjatad om aktivitetspacing, man skall ta tid på hur länge man kan göra en grej tills det börjar göra ont, då ska man vila tills smärtan gått ner, så ska man komma fram till ett arbetsätt som man vilar precis INNAN smrätan börjar. Ja men alltså jag kan inte få ner smärtan Obestämd

Kan ni få ner smärtan eller är det bara att vänta ut?
Skala 1-10 har jag sedan 3 veckor tillbaka inte kunnat få ner överhuvudtaget utan varit upp på 8-10 konstant.

Upptäckte mina problem när jag började jobba som servitris för 2 år sedan. Började med att fötterna pajjade KONSTANT! Fick vara "runner" oftast då kunde jag jobba lite mera självständigt och plocka i den mån jag hann. Gå ut med dricke men slippa bära massa tallrikar. Sedan fick jag heltid som servitris och allt gick åt skogen.

Nope ingen av mina syskon kan sätta upp foten däremot vet jag att min syster har börjat få extrema ryggproblem och hon är ganska kort. Hon är extremt rörlig i armarna bland annat, omöjligt att få ner henne (gick någon kampsport och inte ens läraren kunde få ner henne)

Hihi såg framför mig nu gruppfoto på oss alla med urvridna leder och fötterna upp i taket hehe

 

Anmäl
2012-01-05 20:31 #13 av: hus-musen

Smärtan går väl i skov, plus att man på något vis vänjer sig vid att alltid ha ont. De dagar jag mår rätt bra och tar extra tabletter så jag faktiskt känner mig nästan smärtfri om jag inte rör mig brukar jag inse hur ont jag har annars.

Använder inte skala 1-10 dock utan small, medium, large och snälla skjut mig -skala när det gäller hur ont jag har. Just nu, är det small början på medium för ryggen/axlar/nacke håller på att paja och mina fingrar.

Anmäl
2012-01-05 20:42 #14 av: [Aquelegia]

PRECIS det där med att man känner först efter man gjort något hur ont man har, eller att man plötsligt vid vila tänker men OJ hur har jag kunnat missa detta hela dagen. Sjukgymnasterna frågar ju jämt om jag känner att det gör ont där dom klämmer. Brukar alltid vara förvirrad och inte riktigt skilja åt vad som är "vanlig" smärta och smärta som går att åtgärda.
Den senaste frågade "känns det okej smärta eller ONT smärta" så kunde han tillslut urskilja vad han behövde åtgärda.
Vad jobbig jag måste ha varit som patient för jag aldrig kan förklara vart jag har ont.
Överallt Cool

Har jättesvårt för att definera med 1-10
Vanan att ha ont har gjort det jättesvårt att känna efter. Jag började ju ignorera det när jag var liten. Tog mig över en månad in på sjukskrivningen innan jag började förstå att jag inte alls mådde bra överhuvudtaget. När jag fyllde i papper om mitt hälsotillstånd, prykisk fysiskt åt arbetsterapeuten fyllde jag först i hej vilt och insåg tillslut att allt var helt motsägelsefullt. jag fyllde i allmäntillstånd "jättebra" medans fysisk och psykisk fyllde jag i "jättedåligt" grät faktiskt när jag fyllde i papprena. Så mycket som jag hade dolt hela tiden.

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.