Hurvida man vill skaffa barn trots hypermobilitetssjukdom anser jag är något man högst personligen får ta ställning till. Jag själv kommer dock aldrig utsätta min kropp för en graviditet och en förlossning (eller föra gener vidare..) men är öppen för adoption beroende på vad min partner tycker.

Men men, tillbaka till dina frågor!

Man bör ju alltid överväga det här med att skaffa barn noga, har vi råd? Har vi ork? Är det en lämplig tidpunkt? Dock bör man kanske tänka lite extra om man har någon sjukdom i botten.

Det ÄR mycket jobb med barn och en nära anhörig (också EDS drabbad men lindrigare än jag) går i de här tankarna nu. Hon är rädd för att bli sämre under en graviditet eftersom hon för tillfället inte är särskilt drabbad av värk. Själva barntiden är de ju två om och de har dessutom föräldrar som kan ställa upp som barnvakt/extrahjälp men just det här med graviditet och förlossning avskräcker…

Att skaffa barn i vårat läge är ju en ökad risk, men det finns absolut goda förutsättningar för de flesta ändå att få ha en normal graviditet. Kroppen är otrolig på att anpassa sig!

Dock måste vi kanske vara extra försiktiga, och har man svåra problem redan innan så bör man kanske ta sig en extra funderare på vad det är som man ger sig in på.

Själv är jag superkluven i frågan, jag är mycket tveksam till att min kropp klarar en graviditet. Ser jag till min egen födsel och den tiden så ser det heller inte lovande ut.

Jag har inga planer på att utsätta min kropp för en graviditet. Har hört från flera att deras HMS eller EDS blivit sämre av alla graviditetshormoner och extra belastning. Sen har jag ingen formell pojkvän heller, och den mannen som finns i mitt liv nu, ja, det är "komplicerat". Vi är bara vänner men beter oss som ett gammalt gift par Även om det skulle mot förmodan bli mer än bara vänner mellan oss i framtiden så skulle vi inte skaffa barn! Jag kan ha EDS, och han har Marfan och Marfan löper starkt i hans familj.

Så både för egen skull och för ett barns skull så blir det inga barn i mitt fall.

Jag har EDS den hypermobila varianten och en son på snart 9 år. Jag fick honom långt innan diagnosen.

Nu tillhör inte jag skaran av de som är svårast sjukast och min kropp klarade en graviditet. Jag kan ju bara utgå från mig själv och JA, det var jobbigt att bära ett barn och ännu jobbigare när han valde att ploppa ut två månader för tidigt men det behöver inte varit pga min EDS. Det kan hända vem som helst och det fastställdes ingen egentlig orsak till att det skedde.

Jag ångrar ingenting och även om jag hade blivit sämre hade det varit värt det. Det är påfrestande att vara gravid för alla och har man en sjukdom i grunden ska man givetvis ta sig en funderare om man tror att man orkar men jag lovar att man orkar mer än man tror.

Det innebär alltid en riska att föda och bära på ett barn!

Påstår någon att det skulle vara egoistiskt att sätta ett barn till världen som riskerar att få en sjukdom så vill jag påstå att alla skaffar barn av egositiska skäl.  Jag hoppas mina föräldrar inte hade tvekat på att skaffa mig även om de vetat. Jag önskar inte min son ogjord även om han får min sjukdom.

#4 Det var starka och nyttiga reflektioner! Tack för det Ulle

Ja nog skaffar man barn av mer eller mindre egoistiska skäl.

För min del så vill jag jätte gärna skaffa barn, men med tanke på min sjukdom (tydligen är jag den enda som har ont av HMS, resten av min familj har någon typ av hypermobila leder förutom min far som är stel som en pinne :P)

Dessutom har hade jag en syster med Down Syndrom.

Så det är många aspekter med tanke på att risken ökar att man får ett barn med Down ju längre tid man väntar på att skaffa med, + då värken som är mer eller mindre konstant.

Så ja men får ta sig en allvarlig funderare. För även om man har en viss sjukdom så behöver det faktiskt inte betyda att man kommer att föda ett barn med sjukdommen. Dessutom så måste man även tänka på tiden man är gravid. Många "normala" kvinnor har ju även dom problem under graviditeten.

Så det är en mycket personligfråga om man vill gå igenom en graviditet.

Annars kan man ju alltid adoptera ett barn om man inte vill gå igenom en graviditet.

Jag har burit och fött två barn och jag har EDS. Just graviditeterna har gått bra. När andra gravida runt mig klagat på foglossning så har det varit som vanligt för mig.. jag menar jag har ju den känslan konstant. Första tre månaderna har jag mått illa och varit riktigt trött, sådär så man inte orkar hålla sig vaken hur man än gör, men det säger de flesta gravida att de är. Jag har haft två lätta förlossningar. Dock har båda mina små kommit lite för tidigt. Dottern som har EDS var även lite för liten när hon föddes och rätt muskelsvag. Lillasyster var även hon liten men stark och frisk.

Visst är det så att det är fruktansvärt tråkigt att jag fört genen vidare (hade inte diagnos då) och dottern också drabbats men jag ångrar inte mina fina tjejer för en sekund..

Hejsan! Jag är helt ny här och har bara idag hittat hit. Jag har alltid fått höra att jag har överrörliga leder och har väldiga problem med framför allt handleder men även övriga leder och lite lätt i ryggen. Jag visste inte ens att det fanns en hel grupp sjukdomar inom överrörlighet och inser att jag inte alls har så svåra problem som andra, dock vill jag dela med mig att jag nyss varit gravid (min son är snart 10 månader) och alla mina ledsymtom försvann under hela graviditeten och ett antal månader efter förlossningen också och det var så underbart! Nu har det tyvärr kommit tillbaka igen jag hade andra problem under min graviditet som proppar och sprutor men just min överrörlighet "försvann" helt, alltså smärtorna av den.

För en del försvinner ju de värsta problemen vid en graviditet, så det kan ju gå bra. Dock verkar ungarna ha en vana att ploppa ut lite tidigare, men händer inte alltid.

Det finns ju olika grader av sjukdom oxå, och man är förhoppningsvis två när man skaffar barn. Man kan alltså dela på ansvaret och jobbet och då blir det enklare.
Är man totalslut i kroppen dock så bör man väl fundera om man verkligen ska ha barn, och hur man ska göra för att lösa problemen som uppstår med tunga lyft osv. Mycket går dock att anpassa i arbetshöjd osv för att underlätta.
Man får helt enkelt känna efter själv.