Det där låter ju helt klart lite knepigt. Tråkigt att du ska behöva vänta så länge! Vet inte men…… har du funderat på rullstol? Bara som en tillfällig lösning?

Fy så besvärligt med kateter men antar att det är tvunget. Dina läkare kanske skulle prata lite med varandra kan man tycka.

Kram på dig!

Alltså… Rullstolen står väl hemma av en anledning. Men hittills har jag inte ens brytt mig om att testa om den går in i bagaget på vår minibil  Vet innerst inne att det kanske är en bra lösning tills vidare men det känns så fel.. Jag kan ju gå, bara det att jag haltar lite grann och får stanna relativt ofta för att dra rätt den där jäkla knäskålen.  Och att det gör lite ont då. Men jag kan ju fortfarande gå.

Kateter är skitjobbigt rent ut sagt, genom bukväggen som jag har är lättare att hantera/sköta än KAD men det har inte varit lätta dygn efter den blev insatt..

Läkare som pratar med varandra trots att de inte tillhör samma enhet - finns det!?  Mina är då duktiga på att låta mig agera mellanlänk och försöka få ihop allting..

Jag är nog en av få som överlyckligt säger till personalen på avdelningen "jag blir utskriven imorgon men ni får ta och skriva in mig torsdag nästa vecka igen för fredagen den 13.e ska mitt knä opereras!"  Fredagen den 13:e är väl inte världens bästa dag så här på förhand men det känns fantastiskt att de har lyckats trolla fram en tid så fort!

Ser inte fram emot själva operationen direkt men jag ser fram emot att kunna läka, slippa ständigt tänka på knäet och bara kunna leva livet någonlunda normalt.  

Åh, om några månader är förhoppningsvis alla knäskålar ur led ett minne blott…

Åh vad roligt att höra!!!!!  Hopp om livet, jag gillart!

13 kommer att bli din tursiffra i framtiden tror jag.

Kram kram kram!

Hurra! Nu håller vi allt vi får tag i för din skull!

fredagen den 13:e är min turdag sedan många år tillbaka  så kanske vi snart är 2 om den saken 

Härligt att det äntligen börjar hända något

Det känns skrämmande att veta att jag så snart ska behöva gå igenom allt det där med narkos - smärtor - helbensskena - sjukgymnastik, igen men å andra sidan känner jag att jag äntligen kan börja strukturera upp mitt liv igen!  Så blandade känslor såhär ett par timmar senare…

Förstår det, men tänk frammåt inga fler strulande knäskålar!

Gud vad dagarna flyger fram!

Ser i trädgården allting jag lovat mig själv att jag skulle ta itu med innan operationen. Ogjort. Kämpade en stund tidigare idag med den största rabatten där jag vill blanda pioner med några olika örter, en krusbär/hallonbuske och kanske en klematis i ett hörn (stooor rabatt) men fick ge upp rätt fort. Knäskålen var ur led innan jag ens började och jag fick en stor blåsa i höger handflata bara av att bära dit spaden. Inte rätt dag för sånt idag.

Men imorgon är sista skoldagen innan operationen, lite panikkänslor över det faktiskt…

Sen har jag panik över att vi inte har tagit alla röntgenbilder som vi har pratat om tidigare men äh, det får väl ortopeden lösa på torsdag

WIIIIEEEE!

Jag fick precis veta att jag är helt bakteriefri i urinvägarna nu så det kan inte stoppa operationen!

tjoho! ÄNTLIGEN!

Strålande 

Ja vi kan väl konstatera att fredagen den 13:e nog inte är min turdag.

Operationen i sig gick bra, inga överraskningar i knäet direkt.

Däremot har jag haft väldigt svåra smärtor efteråt och smärtlindringen har tagit fruktansvärt dåligt så jag har knappt sovit alls. Och i vanlig ordning så har ortopederna underskattat hur mycket morfin jag behöver, igår kväll togs sprutorna bort och blev ersatta med OxyNorm - som om det skulle göra saken bättre (slutade med spruta + Oxynorm sent inatt för att jag skulle få någon sömn överhuvudtaget)  Väntar på att ortopeden ska ronda mig idag och då får han minsann ta tag i smärtbiten.

Jag får antibiotika intravenöst hela helgen och ortopeden (som tidigare bara slagit till dövörat när jag har nämnt EDS:en och hur den påverkar) tog faktiskt upp i torsdags det faktum att det nog är min taskiga EDS-bindväv som gör att knäskålarna hoppar ur led.  Äntligen!

Min blåsa fungerar urkasst med tyvärr, har ständigt över en halvliter i vilket inte alls är bra. Kan inte slappna av när jag har så förbaskat ont.

Just det ja, syrgastussen i näsan som jag fick post-op för att kvickna till lite bättre verkar ha ställt till det i stackars näsborren. Är helt igentäppt i höger näsborre (trots Nezeril, Nozoil och mängder av försök att nysa) + att höger ögat rinner konstant (fortfarnade alltså, trots att det har gått över ett dygn nu). Har aldrig varit med om något liknande

men gumman då  när ska ditt elände ta slut?

hojta till när du orkar/vill ha besök förresten.

#15 är bara att dyka upp när som helst idag eller imorgon - jag försvinner ingenstans!

Ah! Jag ska försöka ta mig iväg snarast då  Jag ringer innan!

Idag har två ortopeder varit hos mig. Vi fortsätter att höja Oxycontinet försiktigt, är väääldigt höga doser jag är uppe i nu tyvärr. men har likt förbannat vansinnigt ont så jag får ingen sömn..

På plussidan är dock att knäet ser helt okej ut, inga tecken på varken blodpropp eller infektion.

Så jag kämpar på helt enkelt.

Usch! Men bra att knäet ser fint ut

# Tråkigt att du har så ont men skönt att det är gjort 

Jag fortsätter att kämpa på. Smärtbiten är fortfarande det överlägset största problemet och tyvärr verkar min ortoped ha drabbats av lite tunnelseende och eftersom mitt post-op förlopp inte är normalt så ska det in i "tunneln" igen. Det vill säga, smärtstillandet ska trappas ut snarast.

Det i sig behöver inte vara fel, absolut inte med tanke på hur mycket biverkningar preparaten ger, men jag är i desperat behov av ordentlig sömn och få vila. Att ständigt ha väldigt ont sliter något oerhört..

Men det blir nog bra i slutändan i alla fall..

#21

Hmmmm…. Ja alltid ska det vara lite smolk i bägaren, det är väl typiskt. Stå på dig så det iaf får det du behöver för att orka med allt.

Två veckors kontroll idag.

Ortopeden är nöjd, än så länge även om jag ligger ljusår efter där jag borde med tanke på att det har gått två veckor. Men han tar det med ro, jag är ett specialfall och det får ta den tid det tar - huvudsaken är att det faktiskt händer något och att jag tränar.

Såren ser fina ut, inga tecken på infektion.

Gött!! Äntligen något som går rätt och så ska det fortsätta!