OT Hästar
Jag har alltid varit en riktig hästtjej. Annat vore väl konstigt med en mamma som samlat pokaler i mängder (hoppning) och en lika inbiten syster?
Jag får i vilket fall inte rida inom en överskådlig framtid. Och de senaste månaderna har jag inte orkat med stallsysslorna direkt med operation, infektion och annat elände… Så mamma och syster har fått pyssla om våra två hästar helt.
Men idag tog jag mig ut till hästarna, har nämligen fått klartecken att unghästarna som går och skrotar i en hage på gården är "mina" att sköta om och börja hantera! Och det var den där lilla extra knuffen som behövdes för att få mig att ignorera smärtorna, försiktigt gå ut till stallet och vara där en bra stund…
Stod och myste med min primadonna (som fyller 16 år på nyårsdagen, jisses vad tiden går!) en stund i boxen… Eller fjäskade snarare, hon var allt annat än glad på mig så som jag misskött henne, inga mysstunder på månader!
Så imorgon ska Foxen (min primadonna) få manen ryckt, hovskägget tillfixat och rejält med fjäskande. Sen ska jag försöka närma mig unghästarna, de är lite halvvilda för tillfället och försöka skapa kontakt helt enkelt.. En av dem är väldigt social och har blivit riden enstaka gånger, är de andra som är lite mera tillbaka dragna.
Till våren drömmer jag om att kunna ta med mig Foxen i longerlina på långá promenader i skogen.. Och att påbörja inridningen på en av unghästarna vore inte tokigt, kanske köra en av de som sägs vara inkörda med.
Finns det någon mera hästmänniska här?
Med vänliga hälsningar
Chess
Jaaag!
Jag har jobbat massor med problemhästar, kikat lite på baskunskaper om horsemanship och älskar också att hoppa. Även en hel del dressyr har ridits.
Har dock inte suttit på en häst på flera år
#1 Säg till dina knän och höfter att skärpa sig och ta dig hit då!
Med vänliga hälsningar
Chess
Hästar biter där fram, sparkar där bak och skumpar i mitten De är vackra djur. Men då jag aldrig fick gå i ridskola när jag var liten (pappa började jobba skift och mamma har inte körkort) så fastnade jag aldrig riktigt. Bara blivit lite ponnyridning på marknader och sånt och försökte lära mig rida islandshäst på gymnasiet, men skolans hästar var inte normala
Nu har jag inte ens klappat en häst på flera år
Jennie
#3 Tyvärr är det ju ofta så med "skolhästar", både de på gymnasie och ridskolor. Däremot på rena turridningsställen brukar de vara väldigt snälla och gulliga, men det blir snarare åka häst än rida..
Till gården hör en mindre flock islänningar med som mamma och syster ska lära sig att rida såsmåningom är planen. De har bara ridit islandshästar enstaka gånger än.
Jag däremot håller mig mer än gärna till min Foxen och nordsvensk-unghästarna.
Med vänliga hälsningar
Chess
Nordsvenskar och Norsk Fjordhäst är nog mina favoriter.
Sötåsens Islandshästar var skvatt galna De försvann sedan från skolan och om skolan har hästar idag vet jag inte, men jag hoppas för hästarnas skull att det inte finns hästar på skolan!
Jennie
#5 Jodå, Sötåsen har fortfarande hästar… Såvida jag inte har snurrat ihop det helt bor jag bara enstaka mil därifrån.
Har du vägarna förbi får du gärna titta in och klappa på nordsvenskar och lite andra mysiga tokstollar (connemara finns det en och sen Foxen då som är import), givetvis islänningar med!
Med vänliga hälsningar
Chess
Sötåsen ligger ju något utanför Töreboda. Tar bara något mer än en timma till Töreboda härifrån, alternativt 50 minuter till Skövde. Hade lite tankar om att åka upp till Skövde idag för att återuppliva gamla minnen på Commerce men mina knän sa ifrån Tror senast jag klappade en häst var på Cirkus Maximum för något årsen när jag myste med cirkushästarna i pausen Maximum har jättesnälla hästar
Jennie
#7 Och jag bor mellan Skövde och Töreboda Bara att kika förbi om du endå är i trakten!
Med vänliga hälsningar
Chess
#7 Hojta om du kommer hitåt, jag vill också vara med
Jag är van att rida islänningar också, dom är ett släkte för sig själva helt klart
Men min absoluta favoritras är nerviga spattiga fullblod, gärna engelska!
Mamma brukar berätta om när jag gick på ridskolan, där fanns et tjurigt russ som älskade att slänga av folk. Typ alla barnen var livrädda för den hästen - utom jag.. Jag skrattade så jag grät! red den hästen ett helt år utom 2 lektioner. Åh så jag saknar honom!
#9 Fullblod har vi visserligen inte men, Foxen agerar nervvrak för tillfället jämfört mot den klippa hon är när hon blir motionerad ordentligt
I 51 veckor skötte jag om ridskolans suraste sto, jag var väl 9-10 någonting och hästen en bit över 150. Vet inte hur ofta jag blev sparkad och jag försvarade det alltid med saker i stil med; "hon hotade bara och jag råkade komma för nära!" Ett under att mamma inte satte stopp för det…
Med vänliga hälsningar
Chess
Låter som om jag får ta mig i kragen och åka uppåt norra Skaraborg nästa gång jag är hos päronen och hälsar på Hade kanske vart lite riskabelt att åka upp idag ändå med tanke på all snö och halka som är, för att inte tala om alla minusgrader ute Skulle just vart snyggt att halka och skada sig så här dagar innan jag börjar jobba igen
Men trots att jag inte haft mycket kontakt med hästar, så kan jag stolt säga att jag fick beröm av läraren för mina olika hovbandage under djursjukvårdskursen i gymnasiet Och det var ändå Töreboda's ridskolehästar som fick agera patienter
På Sötåsen red jag på en islänning som hette Garpur, en riktig buse som man liksom fick leka igång annars stod han bara stilla Fiddla var nog den som va mest normal. Den tredje kommer jag inte ihåg vad den heter men han tog ofta bettet och sprang så honom fick bara erfarna ryttare rida
Jennie