Graviditet/övrig gynekologi & Urologi

Gravid - Att tänka på

2015-04-05 12:57 #0 av: Anterrabae

Vad kan vi dela med oss av för tips och trix för att kunna ta sif igenom en graviditet så hel som möjligt?

De flesta kvinnor hamnar oftast i läget att de funderar på barn, då kan det vara bra att känna att man vet vad man ger sig in på och även har någon att bolla med.

Så snälla, berätta, berätta, berätta!

//Ida

Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade

Anmäl
2015-04-06 10:10 #1 av: viktoria91

Min sambo vill ha ett barn. Jag vill inte då jag verkligen inte tror min kropp mommer orka. Har dessutom fullt upp med alla djur så ännu mer att bolla runt med och en svår, smärtsam sjukdom på det. nej tack! Dessutom oansvarigt att ploppa ut ungar med 50 procent risk att ärva ner det kan jag tycka.

Anmäl
2015-04-06 10:21 #2 av: Anterrabae

Det är en förståelig tanke och känsla. Viktigast är ju att man orkar och känner att man pallar själv. Det är ju inte bara en graviditet som man ska igenom.. Man ska orka även efter.

//Ida

Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade

Anmäl
2015-04-06 10:33 #3 av: viktoria91

#2 Precis! Då jag redan nu tar mest ansvar för allt så hade jag aldrig orkat ett barn. Jo, från när den kanske är 13-14 år och klarar sig själv bra. ;)

Anmäl
2015-04-06 11:34 #4 av: Chestnut

Jag resonerar som #1. Blir helt enkelt ingen graviditet för min del. Jag vill inte föra vidare sjukdom med 50/50 och jag vill inte utsätta min kropp för de påfrestningar och risker en graviditet innebär.

Med vänliga hälsningar
Chess

Anmäl
2015-04-06 15:58 #5 av: Bittie

Med ett långt liv bakom mig (snart 66 år) vill jag gärna dela med mig lite av mina egna tankar och erfarenheter på detta område. Inledningsvis vill jag påpeka att jag har full respekt för VARJE persons ställningstagande och beslut i denna  fråga. Vi har alla olika bagage att bära på, vilket gör att vi intar olika ståndpunkter!  Det som följer här, är min berättelse:  Har själv, sedan barnaåren, haft en mängd olika symptom och smärtor, från och till, och det var först för 3 år sedan som jag landade i rätt diagnos, EDS-ht/HMS! Även om EDS fanns med i sjukvårdslitteraturen för 45 år sedan, när jag gick min sjukvårdsutbildning, var det inget man behövde lägga på minnet, eftersom man förmodligen aldrig skulle råka på en sådan ovanlig patient ... !!!  Ist blev det "MS-spöket" som tog plats i min egen hjärna, när jag försökte förstå mina egna märkliga symptom, och jag bestämde mig därför då, för att "leva fullt ut", så länge jag levde! Med barn o familj, jobb etc !!! Ja, det var faktiskt så jag tänkte! Resultatet: 5 barn (födda -73 till -84). Visst, symptom o besvär på många olika sätt under graviditeterna, som andra kvinnor ev. kan komma ifrån, men inte oöverkomliga! Förlossningarna helt fantastiska eftersom det gick undan, inget långdraget öppningsarbete här inte, max. 1,5-3,5 tim. Jo visst, långdragna blödningar och ont i rygg, ben-fötter efteråt, men det man fått istället var väl värt detta pris! De 5 "resultaten" önskar sig inte ofödda, även om flera av dem ärvt samma defekt , likaså de (hittills) 11 barnbarnen lever ett gott liv med sina olika tillkortakommanden! Oansvarigt, att sätta dessa barn till världen?! Ingen enda av oss tänker ens den tanken!

Anmäl
2015-04-06 16:09 #6 av: viktoria91

#5 Vet man inte om sin sjukdom är det en sak. Vet man däremot om den och hur mycket lidande det själv skapar åt en, jag har väldigt mycket besvär, så vill man inte låta någon annan uppleva den. 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.